Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2:*9
fattade taflor, hvilka omfattade nästan hela måleriets område, allt
från stilleben och landskap till rika figurmålningar. Den moderna
konstindustrien, den franska i spetsen, som just häri ser sina
förnämsta uppgifter, går till väga på samma sätt och har ännu
ej kommit till insigt af det fel, den begår. Stolarne äro ju till
för att man skall sitta på dem, men det är näppeligen
förhållandet med taflorna. Man kunde vara lika frestad att
öfverdraga stolarne med oljefärgstaflor. De oregelbundna fälten och
de kullriga ytorna borde redan kunna skydda för dylika
misstag.
Det borgerliga hemmet nöjer sig nu visserligen i allmänhet
med en enklare prydnad, men ej heller denna är fri från fel.
De storblommiga modtygen, sådana som den moderna
konstindustrien åstadkommit, äro redan i och för sig af en skrikande,
brokig verkan; men de förstöra äfven just derigenom möbelns
form. Nu börja de visserligen att mindre användas, men i stället
har man infört de randiga tygen, och det sådana med en bred,
mycket utsirad rand på enkel botten. Redan det gör en hård,
icke konstnärlig verkan. Dertill kommer dock ytterligare ett annat
fel, ty denna rand gifver möbeln, soffan eller stolen, en bestämd
rigtning, nedifrån uppåt, som egentligen icke tillkommer densamma.
Möbelns beskaffenhet är snarare sådan att hela dess
ornamen-tering bör vara utan bestämd rigtning. Om vi såiedes öfvergå
från ett helt enkelt enfärgadt tyg till ett prydt, så måste mönstret
vara fint, nätt, i och för sig utan betydelse, sådant att det kan
medgifva alla lägen och böjningar, utan att någon störande verkan
inträder. Färgerna få ej vara beräknade på motsättningen, utan på
uppgåendet i en lugn, harmonisk verkan af det hela. Vi komma
salunda äfven här till den österländska grundsatsen. Ränder
eller hvarje mera betydande mönster fördragas endast i den mån
de föga göra sig sjelfständigt bemärkta, ju lugnare de gå upp i
det dem omgifvande. Allt, som på ett skärande sätt stör lugnet,
är förkastligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
