Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
267
Idun med sina föryngrande äpplen, hvilken en dag fans till
utseendet liflös under asken, men hvilken Brages sång väckte till
lifvet, — hennes make Brage, skaldekonstens manlige gud, —
den själfuppoffrande Ty, som gaf sin hand för att få
Fenres-ulfven fängslad, — den tyste Vidar — den vaksamme Heindall
— Njärd, som råder för vind och’ stillar haf och eld, och hans
tvänne barn, Fröja, kärlekens dis, som med Odén delar de i
striden fallne och Frö, hvilken råder för regn, solsken samt jordens
gröda. Om honom har Eddan en af sina skönaste sånger, Skirnes
mål (Skirnes tal). Och slutligen är det Tor, sanningens starke
gud, och hans broder den milde Balder, hvars fall var ett
förebud till hela gudaverldens —, flera andra att förtiga. Vi nödgas
dock här gå förbi dem alla, äfvensom de sånger, hvilka handla om
dem. Innan vi öfvergå till den mytiska hjeltesagan, vilja vi
blott kasta en flyktig blick på Odén såsom den förnämste guden
och således den nordiske andens främsta emanation. Ty liksom
menniskan i urtiden blef skapad till Guds afbild, danar
menniskoanden i senare tid själf sina gudar "sig till ett beläte". Odén
liknar nordbon, tungsint, inåtvänd, gi^bblande och
kunskapstörstande, men likväl alltid färdig till handling. Endast ett lifs—
kraftigt folks inbillningskraft mägtar skapa en gud sådan son»
Odén, kan tänka sig ett sträfvande, som är sitt eget mål, en
strid utan minsta hopp om framgång och med fullt medvetande
om sitt eget fall.
Odén tronar i Valhall ansenlig och skulderbred, ban sitter
på Lidskälf, korpar föra honom bud från all verlden, och han
lyssnar och spanar. Sitt ena öga har han pantsatt för en dryck
ur visdomsbrunnen, och han är vis — visast bland gudar, derför är
han tungsint, ty säger Håvaniål: Den vises hjerta blifver sällan
gladt. Allt gaf, allt vågade han, för att vinna kunskap, ty så
säger han i Runatal:
Vet att jag hang
på vindomsusadt träd
nätter alla nio,
med spjutudd sårad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
