Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274
Garm skäller svårt
vid Gnupahålan *),
*) Vid Hels boning.
bandet månd’ slitas
och ulfven ränna.
Nu är Ragnarök för handen. Hon ser gudar och jättar kämpa
och falla, och derefter:
Svartnar solen,
sjunker jord i hafvet,
från himlen försvinna
de fagra stjernor.
Elden rasar
mot eldens närare,
högt leker lågan
om själfva himlen.
Så förgår då verlden, men völvans syn sträcker sig vidare;
Hon ser uppkomma
för andra gången
jord ur hafvet
härligt gröu.
Forsar falla,
flyger örn deröfver,
den på fjället
fiskar söker.
De äser, som öfverlefvat Ragnarök, finna åter på
Idavallen de gyllene brickor, hvarmed de i lyckliga urdagar lekte
och völvan säger:
Sal ser hon stånda
skönare än solen,
täckt med guld
i Gimle.
Der skola dväljas
dygdiga skaror
och under.dagars lopp
gamman njuta.
Då kommer den mägtige
till stora domen,
den starke ofvan,
som öfver allt råder;
han -skipar domar,
tvister sliter
och fredslagar sätter,
som vara skola.
Men den mörke draken Nidhugg drager bort. Med lik på
sina vingar flyger han hän och gnager ej mer på lifsträdets rot,
och det står åter grönt. Under dess blomstrande grenar hvilar
en ny verld i frid och lycksalighet, och völvan slutar sin sång, ty:
Nu månd’ hon sjunka.
Sådan är i största möjliga korthet den verldsåskådning, som
danar bakgrunden till forntidens diktning, och efter denna hastiga
blick på guda-sagan öfvergå vi till de mytiska hjeltesagorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
