Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
308
skola blifva fria från detta godtycke. Det måste dock vara en
bestämd idé, som leder oss. Då allting på bordet har sitt gifna
ändamål, då bordet icke är platsen för den sjelfständiga, den höga
eller historiska konsten, då måste äfven den så kallade uppsatsen,
skenbart eller verkligt, hafva en bestämmelse, uppfylla ett ändamål.
Enligt en gammal och berömd kokbok, skall uppsatsen egentligen
såsom skådorätt träda i stället för soppskålen, hvilken plägar stå
i midten på det borgerliga bordet. Dermed har man emellertid
endast sagt, att såsom afslutning på hela det smyckade bordet
bör ett konstrikt föremål intaga midten. Under vissa
omständigheter uppfylles detta ändamål på ett tillfredsställande sätt genom
en rikare armstake, en dyrbar lampa. I de flesta fall skola vi
dock snarare tänka på bordets prydande med blommor och
betrakta uppsatsen såsom ett kärl för dem. Det är likväl ingalunda
nödvändigt, att föreställa oss detta kärl under form af en vas,
tvärt om påbjudes det redan af praktiska skäl, att afvika från den
vanliga formen, emedan den ofta på ett störande sätt sticker sig
mellan gästernas blickar. Låga skålar, korglika kärl, eller om
de skola vara höga, sådana som höja sig på en smärt pelare från en
ställning, så att den väsentliga delen kommer att ligga ofvanom
ögonens höjd, dylika kärl äro vida ändamålsenligare. Vi vilja
emellertid ej heller här binda konstnärens fantasi, må den gerna
dermed förena figurer eller andra konstnärliga tankar, hvilka till
idén närma sig monumentala skapelser, så att blomsterprydnaden
nästan synes nedtryckt till en underordnad del. Dessa tankar få
likväl icke vara hemtade utifrån, icke leda sitt upphof från hvilka
främmande föremål som helst, utan från sjelfva bordet och hvad
dertill hör, från dess fröjder och dess prydnad.
Men äfven inom dessa gränser kunna vi ej anse att den
konstnärliga kompositionen får gå godtyckligt tillväga. Den måste i
främsta rummet bära pregel af lätthet och behag, ty bordet
medgifver ej något tungt och klumpigt, och vidare är det ytterligare en
sak att taga hänsyn till, hvilken vi redan hafva antydt: den ene
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
