Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
325
med hat, och hur sjelfva deras nit för sanningen inåste väpna
dem mot åsigter, hvilka de anse falska och hindrande
menskligheten från att mottaga deras läror. Vi kunna fatta detta allt
och på samma gång inse, att författarens djupsinne, oväld och
bevisföring äro egnade att mildra partiförbittringen hos alla dem
bland gamla åsigternas anhängare, hvilka förmå gifva och taga
skäl.
Med-samma opartiskhet och skarpsinne men med
öfvertygel-sens fulla styrka och hänförelsens hela glöd, söker Mr Brooke
att inför vetenskapens malsmän föra trons och det religiösa lifvets
talan. lian erinrar dem om deras egen oförmåga att tillfredsställande
lösa tillvarons många gåtor, han ber dem besinna vådan af att
nedritva gamla, då man saknar förmåga att uppföra nya
tillflyktsorter för den vilsna menniskoanden; han varnar dem från
öfver-drifvet förtroende till mensklig deduktion eller induktion samt
för den anda af opposition, som ligger i tidslynnet. Slutligen
besvär han dem att visa aktning för ideer och föreställningar
hvilka utgöra strålar ej blott från den sida af gudomligheten
som kallas sanning, hvilken de sjelfva tillbedja, utan derjemte
äfven från de sidor, som kallas godhet och skönhet, och soin
innefatta allt, hvad känslan har innerligast och inbillniugskraften
skönast. Han fordrar, äfven af den icke troende, vördnad för
kärlekens religion, för detta lifvets lif, gom sekel efter sekel
alstrat och gifvit näring åt samhällets humana sträfvanden samt åt
näring åt minnesmärken den mest hcgstämda lyrik allt ifrån
Paulus hänförande lofqväde öfver kärleken genom medeltidens
mysticism intill våra dagar, då den snillrike skalden, inspirerad
af sällhetskänslan att tala till Gud som till en fader, utbrister:
"Peut tu m’entendre sans prodige?
Ah! le prodige est ta bonté!"
Han varnar entusiasten för sanningens och mensklighetens, idé
från att med öfversitteri bemöta dem, som uppfatta dessa ideer
såsom sidor hos en stor gudomlig personlighet, icke blott som ab-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
