Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332
öfvervinna henne. Då författaren upptager och granskar den
ena efter den andra af de inånga system, som jaga den vilsna
menniskoanden från blind tro till ytterlig skepticism, från den
mest förandligade idealism till den mest försinligande materialism,
från dualismens svårigheter till panteismens sjelfförintelse, då
läsaren ser honom lugnt granska dessa olika lärobyggnader,
erkännande de sanningselement, hvilka deruti kunna finnas, men
lika oväldigt fölkastande allt skeft och osant, erfar han en känsla
af trygghet lik soldatens, som förtror sig åt en skicklig och
erfaren anförares ledning. Föreningen af aldrig vacklande mod
och aldrig svikande opartiskhet, ingifver läsaren ett fast
förtroende till författarens framställning och satser, alldeles motsatt
den pinsamma tvekan, soin väckes af absoluta förkastelsedomar
utan föregående pröfning och motivering. Man känner
instinkt-likt, att denna stora ande har råd att vara rättvis, och att, han
så klart inser segerkraften hos egna argumenter, att han ej med
tystnad eller summariskt fördömmande behöfver förbigå sina
motståndares.
En utmärkt författare har yttrat: Det gifves ingen
vanskligare afgud än menskligheten; och likväl tycks det som vore
tillbedjan af denna afgud nästan medfödd hos många naturer,
tillhörande moralens och intelligensens adelsklass. Denna
men-uiskodyrkan vilseförde Englands utmärkta deister under början
af adertonde århundradet, förblindade femtio år senare franska
revolutionens ädlaste förkämpar, och, öfverlefvande t. o. m. denna
blocliga dementi, genijudar deu hos inånga af vår samtids mest ädla
och snillrika författare. Måhända kan man i detta förhållande spåra
reaktionen mot lärorna 0111 menniskans totala oförmögenhet till allt
godt, och se, hur den ena ytterligheten framkallar den andra.
Mr Brooke har ej lyckats hålla sig alldeles fri från det älskvärda
felet att se sina medmenniskor för mycket i ljust. I denna
benägenhet torde man ock finna orsaken till näns stora
förhoppningar på mensklighetens framtid. Lifvets mörkaste skugga, syn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
