Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
han ärfde icke blott landet, han ärfde äfven drömmar om magt,
— från sin moder drömmen om telningen, som blef ett träd,
hvilket växte till himmelen, — från sin fader den om de långa
lockarne, hvilka växte fram ur hans — Halfdan svartes —
hufvud. Fröet, som dessa drömmar utsått, grodde i hans själ och
erhöll näring af hans kraftfulla natur, som manade honom till
verket, och den qvinna, som han älskade, gaf drömmens dunkel
tydning och satte ett bestämdt mål för ynglingens sträfvan —
Norges underläggande, llarald gaf det stolta löftet att icke
skära eller kamma sitt här, förrän han var Norges
envålds-konung. Han blef det efter år af strider, men landets ädlaste
ätter lemnade sin fädernejord. Så bebygdes Färöarna, Orknöarna
och Island. Eu närmare inblick i Haralds förhållande till
odalbönderna gifva oss Egil Skallegrimssons, Eyrbyggarnes,
Lax-dalingarnes sagor, jämte flera andra.
Den förstnämnda sagan visar oss i präktiga bilder den
norske odalbondens lif, huru han herskade på sin gård lik en
en furste och afvisade konungarnes försök att få honom att gà
in på sina planer. Qvällulf, Egils farfader, affärdade konung
Uddbjörns utskickade, som begärde hans hjälp, då denne furste
ville förena sjg med en annan mot Harald Hårfager: "Sägen eder
konung, då I finnen honom", sade han till sändemännen, ’att
Qvällulf blifver sittande på sin gård under detta krig och
samlar icke folk och lemnar icke sitt hem för att strida mot Harald
Hårfager; ty jag tror, att han har en hel börda med lycka,
då vår konung knappast har en hand full". Uddbjörn gick till
grund i denna strid och andre stormän skyndade att hylla Harald,
men Qvällulf blef sittande hemma vid. Konungen sände honom
då bud, men han lät svara, att han var för gammal att komma
i konungatjenst och hans yngre son Grim afböjde äfven Haralds
anbud. Torolf — den äldre sonen — deremot trädde, bländad
af konungens lycka, i hans tjenst, utan att akta siu faders råd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
