Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
"Tre fot kom jag for kort". I det samma stod ett spjut igenom
honom och konungen själf gaf honom banesår.
Den gamle faderns sorg vid hans död var stor, och han beslöt
att hämnas. Nu följer berättelsen 0111 hans hämd. Konungen ville
förliknins och erbjöd Grim, eller som han vanligen kallas Skallegrim
att blifva hans man, men denne afslog det med stolta ord, sägande sig
vänta föga lycka i hans tjenst. Sedan gjorde sig fader och son redo
att drasa till Island, efter att de först tagit en lysande hämd på Harald
genom att falla hans gunstlingar Halvard och Sigtrygg och hans två
unga syskonbarn, Gutorms söner. De bemägtigade sig skeppet,
på hvilket desse seglade, dödade besättningen och skänkte blott ett
par män lifvet för att till konungen föra det hånande qväde,
som Skallegrim, skald liksom hela sin ätt, diktat om deras hämd.
Sedan detta var gjordt, seglade de till Island, men Qvällulf nådde
aldrig landet. Han dog och blef lagd i en kista och kastad i
hafvet. Der kistan flöt i land tog sonen Skallegrim sin bostad.
Det var en låg sumpig trakt, och hans efterkommande kallas
derför i de isländska sagorna Myramännen. Skallegrim hade
fattat ett dödligt hat till Norges konungar, och detta hat delas
af sonen Egil. Hans broder Torolf var deremot en tid vid hofvet
hos Erik Blodyx.
På ett storståtligt sätt skildrar Laxdalingarnes saga Kettil
Flatnäsas utvandring. Då — säger sagan — han såg, att ingen
man, vare sig fylkeskonung eller storman, kunde blifva till något
i det rike, der Harald herskade, sammankallade han sina bain,
— han var nämligen redan en äldre man och hade vuxna söner
och gifta döttrar — och vänner, och sade dem, att nu blott
vore för dem tvänne val, antingen att lemna riket eller blifva
dräpte, hvar och en på sitt. rum. "Änskönt", sade han, "det nog
vore mer efter min hug att gå döden till mfites så som mina
fränder, så vill jag dock icke genom min üfvertalning leda eder
in i denna fara, tv jag känner mina vänners tänkesätt och vet
att I icke viljen skiljas från oss. ehuru det no§ vill mod och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
