- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Adertonde årgången. 1876 /
45

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

45

det Torsnäs. Sedan alltså Norges stoltaste, mest frihetsälskande
män utvandrat, se vi Harald på höjden af sin magt, omgifven
och besjungen af sin tids ypperste skalder. Vi se honom på
hans ålderdom. Efter hvarandra skymta förbi vår syn
Haralds-sönernes vilda skepnader, och vi lyssna till tonerna af dräpan
öfver Erik Blodyx. Den framställes som ett samtal mellan Odén,
Brage och Völsungasonen Sigmund. Odén bjuder att göra allt
redo för att emottaga den konung, som skulle komma och säger
sig vara glad i hug. Brage säger, att alla bänktiljor brakade,
som om Balder återkomme från Hel, och Odén svarar, att det
dånar för Erik. Derpå tillsäger han Sigmund och Sinfjötle att
stiga upp och gå den väntade fursten till mötes, Sången slutar
med följande, för Odens dyrkarne betecknande ord:

Sigmund: Hvi har du mer hopp till Erik,
hellre än till andre kungar?

Odén: Ty i måuget land

han månde klingan rödfärgat
och blodigt svärd burit.

Sigmund: Hvi tog du då från honom seger,
då han tycktes dig så modig?

Odén: Ty ovisst är

att veta,

grå ulfven’) stirrar på gudars hem.

Erik gör derpå sitt inträde i Valhall och helsas af
Sigmund. Han ger derefter tillkänna att han själf är den sjette
konung som kommit ur stridsvimlet.

Håkan den godes ädla gestalt möter oss sedan i Snorres
sagior. Den milde konungens kamp mot hedendomen skildras
med lifliga färger och skaldens sång vid hans bår, skön i sig
själf, gör på oss ett egendomligt sorgligt intryck. Själf trodde
sig Håkan död som en hedning, ty han hade måst gapa öfver
kitteln, hvaruti offerköttet kokte, och dricka minnesskålen utan
att signa den med korstecknet, och hans män talade öfver hans
grift, — fastän han var kristen — såsom hedningased var, och

’> Fetirissulfven.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:21:38 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1876/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free