Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tank sedan på hur månget hjerta
Har blifvit hemsökt utaf smärta,
Af lidande, bekymmer, qval!
På alla kem, der döden gästat
Och sorgdok öfver rosor fastat —
Hvem kan väl räkna deras tal?
Ej bloit den gamle, böjd mot grafven,
Blef skördad utaf härjarns glafven,
Den uuga lika skonslöst slogs.
Mång’t lif uti sin vår föröddes,
Kring rymden brutna liljor ströddes,
Ur modersfamnen barnet togs.
Hvem täljer hvarje sköu förhoppning,
Som, löftesrik uti sin knoppning,
Förstördes af det flydda år?
Och stöden, som nu äro fallna,
Och hjertan, som re’n hunnit kallna,
Och alla smärtuppfyllda sår?
När sedan återblicken faller
På fången, som bak’ dystert galler
Förbannar sjelfådragen lott,
På lifvet uti lastens nästen,
På orgien, vilda dryckesfesten,
På nöden, hand i hand med brott;
Då blir det långt, ditt syndregister,
Med sina många fel och brister,
Du gamla, hädangångna år!
Och, fast’ till skuggors laud du rymmer,
Med glömskans dok ditt anlet’ skymmer,
Ditt minne skuldbelastadt står.
Kanske du var en vredgad engel,
Som bortbytt fridens liljestängel
Mot fackla och mot hämnar’ns svärd?
Kanske ett varningsbud från höjden
Att hejda yran, dämpa fröjden
Hos en förvillad, tauklös verld?
Men har då du så mycket brutit
Mer än de skiften, som förflutit >
Och gått till hvila före dig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
