Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
De kära systrar voro dock, och möttes
Med frid hvar afton uti moderns tjäll.
Så kommo några ynglingar eu dag,
Med eld i friska högen, funno tärnan,
I skogen gömd, och mäktig kärlek tändes
Af hennes skönhet uti deras hog.
Högt prisade de skatten, som de funnit,
Och snart en skara friare der kom
Till skogens mö med många rika skänker.
Der högt ett rop utöfver bygdén gick
Om jungfruns fägring: friarskaran vexte.
Till blåögd tärnas vänner ropet nådde
Och högt man bjöd dem henue öfverge,
För att all dyrkan skogens ungmö skänka.
Men ljusa jungfruns barndomsvänner ej
Från henne veko, ingen svek sin tro.
Då höjde sig ett skrän så vildt från skaran:
Att strandens ungmö var af främlingsblod,
Att ej hon fostrad var af samma moder
Som skogens tärna, ingen arfsrätt hade
På hemmets jord, att sången, som hon sjöng,
Af vågen buren var från fjerran kust
Och att vid stranden, der hon hade fröjdats
Och smyckat sig, hon månde dränkt nu varda.
Nu skaran hotfull nalkas veka mön
Och händren höjas att förgöra henne.
Men då de vänner, som från barndomsdagar
Med henne vuxit upp i sorg och fröjd —
En liten, trofast hop —• försvara henne.
Af vilda rop är rymden uppfylld vörden;
Ilet rasar striden på den lugna strand,
Och bygdens ro af hatets larm förjagats.
Sjelf veka tärnan flytt till modrens barm,
Att värn der söka för sitt unga hufvud.
Men mörka systern står så stolt i hog
Vid skogens bryn och fröjdar sig åt striden.
Af friarguust hon hade högfärd vunnit
Och syskonkärlek från dess hjerta flytt.
Då trädde modern hög, allvarlig fram,
Med till sitt bröst den ljusa dottren sluten,
Och vinkade den andra att ock nalkas.
Hon tystnad bjöd. Med sina döttrar två,
I sina armar slutna, talte hon
Och sade: hvad för dårskap har väl splittrat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
