Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
ställningen oläst, bör han dock öfvervinna sin motvilja och följa
teckningen af en bland menniskovishetens visserligen
vidunderligaste, men på samma gång farligaste förirringar till slut.
Positivismen hyser — säger dess stiftare — den djupaste
vördnad för qvinnan och yrkar att denna känsla må komma till
fullt uttryck så väl i det offentliga som enskilda lifvet. Födda
till att älska och älskas, befriade från det praktiska lifvets
bördor, fria i hemmets helgade tillflyktsort, skola nutidens qvinnor
af positivisterna emottaga den gärd af djup och upprigtig
beundran, som de äro egnade att ingifva. De skola då icke finna
någon svårighet vid att intaga sin rätta plats såsom
mensklighetens frivilliga prestinnor; de skola icke längre erfara rivalska-
pet med en hämndfall gudomlighet____Korteligen, mannen skall
i framtiden tillbedja qvinnan och henne allena (!).
Då qvinnan och hennes mission bli bättre förstådda, skall
hon af mannen betraktas såsom den fullkomligaste personifikation
af menskligheten. Bönen är af värde endast då den bedjande
kan bilda sig en klar föreställning om det tillbedda föremålet.
Qvinnokulten uppfyller detta vilkor. Visserligen är menskligheten
det yttersta föremålet för positivistens bön. Men bönens yppersta
moraliska verkningar kunde näppeligen realiseras, om den rigtades
omedelbart och uteslutande till ett sä formlöst och svårfattligt
föremål. Möjligen skola qvinnorna med sina starkare sympatier
kunna nå denna ståndpunkt utan mellanliggande trappsteg:
männen kunna det ej. Qvinnokulten, införd först i det enskilda lifvet
och sedan i det offentliga, blir för mannen den nödvändiga
invigningen till en verklig mensklighetskult. Ingen är så olycklig att
han icke kan finna en qvinna, värd hans synnerliga kärlek, vare
sig i egenskap af hustru eller moder — någon som i hans böner
kan uppställas såsom det bestämda föremålet för hans tillbedjan.
Icke heller skall denna tillbedjan upphöra med döden.
Qvinnokulten sålunda betraktad såsom mannens
framtidsreligion uppkallar en annan ömtålig fråga: huru skola det andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
