Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
skuggad af flaggor kallades af flickorna för »löfsalen». • Aftonsoler»
lyste utöfver däcket och kastade sina strålar på de uppradade
glasen, hvilka snart fyldes med punschen som Karen brygt om
bord. Glasen klingade, flickorna uppstämde en sång, presten
se-kunderade och ibland hördes den gamle faderns basstämma falla
in, till stor munterhet för alla. Vid ett uppehåll i sången, då de
unga skockade sig kring besättningen, för att se dem lägga ut
not, närmade sig presten Else, som stod ensam lutad mot
relingen, frågande om det var första gången hon besökte dessa
trakter och hur hon trifdes der.
Hon svarade att hon ännu varit der för kort tid att kunna
fälla något omdöme, men att allt hvad hon såg föreföll henne
ovanligt, och i många afseenden bättre, mindre småaktigt än
annorstädes.
Han gaf henne rätt, att lifvet der uppe vore så strängt, att
det måste antingen förkrossa eller härda. Här fanns icke plats
för lifvets små intressen; lefde man här, så måste man lefva för
det som var större och nyttigare.
Ilon sade sig ha hört detsamma af sin svärfader och
tillfogade halft frågande, att det vore väl dock endast mannen som
kunde känna lifvet så stort der uppe.
»Nej», sade han, »det är tvärtom qvinnorna, hvilka här hafva
den största uppgiften; utan dem skulle mannen aldrig få mod att
lefva och kämpa här uppe.»
»Lyckliga qvinnor!» utbrast Else, och skulle just fortsätta,
då ett glädjerop hördes från ungdomsskaran, hvilken samlats kring
det nu uppdragna nätet och högljudt gladde sig åt den rika
sprattlande fångsten. Men uppmärksamheten vändes snart åt annat
håll, ty i viken syntes en springhval, förföljd af sälhundar, hvilka
i sin vilda jagt redan bemägtigat sig stora stycken af det arma
djuret. I förtviflade språng kastade sig den sargade hvalen öfver
böljorna, sprutande vattnet högt upp, och föll slutligen med en
sista sats alldeles utmattad ned på torra sanden, der han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
