Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
för skönheten och storheten i det hårda försakande lifvet,
likasom i den vilda, majestätiska naturen omkring honom. Else
medgaf hans fel, men erinrade saktmodigt att ingen är utan sådana
— att motvigten till Richards låg i den hängifvenhet han egnade
sin vetenskap och den pligttrohet hvarmed han öfvade sitt kall.
Hon talade om hans kärlek till fadern och tillade: »den som kan
älska kan jag aldrig uppge hopp om».
»Att öppna sitt hjerta till näste för hvarje flygande fogel —
kallar ni det att älska?» sporde presten.
Elses blick föll fullt och stort på honom, der han stod
framför henne i ädel, allvarlig manlighet. Studsade hon vid att på
detta ansigte, som eljest afspeglade blott andens och tankens
lugna djup, nu se rörelser, som hon icke förstod och som blott
hjertats stormigaste känslor ega? Det led mot aftonen,
solnedgången kastade ett rubinfärgadt sken öfver rummet. Det var väl
detta som gaf färg åt prestens eljest bleka kinder.
Någon tid derefter tackade presten Else med en viss värme
för att hon likasom lagt honom Richard på hjertat, omtalade
huru han, sedan det första motståndet besegrats, kommit
doktorn närmare — huru de en afton suttit och talat förtroligt ända
till öfver midnatt, och huru han sedan tänkt på Else och på
Schleierinachers ord:
»Wir sollen einander Engel Gottes sein»,
hvarefter ban tillade »Ni har varit engeln för oss tvenne män».
För Helene var det en sann glädje att se närmandet mellan
Richard och den ädle varmhjertade presten, och sjelf fick hon
deraf mod att hos honom söka ledtråden i kampen mellan sin
egen enfaldiga barndomstro och Richards kalla förnuftsåskådning.
»Man är icke kristen för det man är döpt», svarade presten
på ett dylikt spörsmål. »Man födes till norrman — men man
måste kämpa sig till att blifva kristen. Det är icke murarna
soin göra kyrkan. Min kamp varade i flera år. Förtviflad bad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
