Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’228
smärtsamma tidsskede, då hon småningom vaknar ur sim
drömmar till medvetande om verkligheten. Allt mera klart uppgår
för henne huru aflägsnad hon i sjelfva verket är från sin man,
hvars tankar gå i en helt annan riktning än hennes, och när
hon söker följa hans, kommer hon ej derigenom till de solbelysta
höjder hon hoppats iinua, utan till »mörka, slingrande gårgar som
ledde ingenstädes». Der hon sökte sanningen, sökte han efter vissa
faktas sanningsenlighet; det som för henne innebar lifsfrågor,
gälde för honom på sin höjd eu ordförklaring, och af de
forskningar, der han inlade hela sin själ, kunde hon ej fatta
betydelsen — helt enkelt emedan de ingen hade. Hennes spörsmål
funno hos honom intet återljud, ej ens ett villigt åhörande, och
än mindre erhöllo de något svar. När hon derföre pligtenligt
instängde sina tankar, och endast begärde att få lefva för hans,
att genom sin ömhet få vara något för honom, och sålunda kunna
glömma att han icke blifvit allt det för henne som hon hoppats
— då var han lika oemottaglig som nyss svarslös. Han hade
sökt en behaglig handsekreterare, och han fann sig ega en hustru
med en hustrus kraf på mannens hjerta som på hans tankar,
på andel i hans arbete som i hans sorger. Men som Mr
Casau-bon ej hade mycket i någon väg att gifva och ej ville gifva hvad han
hade, kände han sig förorättad af Dorotheas knappast uttalade
fordringar. Han afvisade kallt hennes böner att få hjelpa honom
med mera än det blott mekaniska i hans arbete. Dorotheas
klarsynthet angående detta arbete var ett oangenämt afdrag i
hans aldrig stora äktenskapliga sällhet, i synnerhet som hans
eget sjelfförtroende aftog i jämbredd med hennes beundran. Den
aning om gagnlösheten af hans »Nyckel till alla mytologier»,
som Will delgifvit Dorothea, hade uppstått hos honom sjelf.
Han klargjorde ej denna tanke, han lät ingen ana dess
tillvaro, men just derför oroade den honom allt mera ihållande.
Ingen ville han mindre anförtro den än sin unga hustru, som
varseblef hans oro, och ej begärde bättre än att få trösta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
