Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’236
som ohjelpligt neddrog i stället för att stöda honom. Utan
deltagande för hans lifsarbete, sökte hon med smeksamt joller vända
honom derifrån, och ehuru då ännu ej anande det hans
samhällsställning, hans anseende, och ej det bättre jag han bar iuom sig,
hade vunnit henne, ger Lydgate i början af deras äktenskap
Rosa-mond den träffande förebråelsen: »då du säger dig älska mig, utan
att älska läkaren inom mig, är det som om du sade dig tycka
om persikor, men ej om deras doft».
Det skulle emellertid ej så snart visat sig att detta tomrum
makarne emellan kunde blifva ett hinder för deras lycka, det
hade kanske heller icke blifvit det, om Rosamonds englaansigte,
såsom Lydgate trott, tillhört en hängifven och älskande qvinna.
Men då Lydgate, som i det längsta tegat med de
penningebekymmer deras giftermål och dyra lefnadssätt ådragit honom,
slutligen delgifver sin hustru dem, för att vinna hennes medverkan
att medelst omtanke och försakelser blifva fri från den börda,
som förlamade hans kraft — då fann ban ej den böjliga och
ömma hustru han i henne väntat. »Den äkta qvinliga begåfning»,
han ansett henne ega, gjorde henne ej storsinnad nog att inse
öfverflödets ringa betydelse för lyckan, eller modig nog att möta
motgången, men deremot rik på uppfinningar att fly den och
medel att på det mjukaste sätt städse genomdrifva sin vilja, allt
under tyst samtycke till hans. Dessa medel inneburo dertill för
hans stolthet sårande åtgärder, vidtagna som de voro både med den
likgiltighet för hederns bud, som utmärker qvinnor af Rosamonds
art, och utan den insigt i hennes mans lynne, hvilken kärleken ger
äfven en inskränkt qvinna. Lydgate’s vädjande till denna kärlek,
om hvars frånvaro han ännu ej var öfvertygad, var fruktlöst hos en
hustru, ej blott oförmögen af hänförelse för hans vetenskapliga
sträfvan, utan äfven af den känsla, som skulle gjort hvarje offer
lätt för hans, om än alldeles oförstådda lifsuppgift. Hans
fordringar syntes henne en orättvisa, mot hvilken hon antingen satte
ett envist motstånd eller en offerlik undergifvenhet, och hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
