Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’261
kom mig att glömma allt annat, och så flög ordentligheten
sin kos.
Schweiz är ett härligt land så ofta beskrifvet, att många
känna det, men jag skulle ej vilja bosätta mig här för allt i
verlden. Hela landet består af småbits-republiker. Det synes mig
som ett lapptäcke, sammanfogadt utan smak och ordning. Vår
Herre har gjort allt, och hvar finnas skönare berg, dalar och
vatten? Men menniskorna äro små i denna stora natur. Vill man
se Schweiz, måste man fara öfver hela landet och likasom
sammansätta det på nytt för sig sjelf.
Splittringen visar sig först i språket. Här talas franska
(sådan den är), tyska, italienska och romanska. Dessutom patois
olika i hvarje kanton. Man vet aldrig, hvad språk man skall
använda, ty den man tilltalar ruskar alltid på hufvudet och ser
ovetande ut, tills man bytt om språk. Jag kan med fullt skäl
säga, att schweizaren ej eger ett modersmål, hvilket dock är det
som mest karakteriserar ett folk. Schweizaren förvrider de andra
stora folkens språk. Den franska som talas här är lika
afskyvärd som tyskan och, som jag förmodar, italienskan.
Vidare har Schweizer-republiken, som delvis bestått i 500
år, ingen hufvudstad eller centralpunkt för konstsamlingar och
nationalskatter, utan litet fins i Génève, litet i Bern och de
andra större städerna. — Den kantonala egenkärleken gör att
schweizaren har svårt att smälta tillsammans och bilda ett folk värdigt
sina traditioner, och för främlingen ser det ut som om en yttre
nödvändighet fogade dem tillsammans, men att ännu åtminstone de
skilda .kantonernas innevånare ej känna sig som ett folk. Jag läste
häromdagen en artikel i detta syfte i en af deras tidningar, Bund.
För det tredje skiljes kanton från kanton genom reliyionen.
Hvilken välsignelse är det ej för ett folk att vara förenadt under
en och samma religion? Här är det ytterligheterna som råkas:
det katolska och det protestantiska bigotteriet. Skola då aldrig
de kristne, vare de katoliker eller protestanter, kunna förenas till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
