- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Adertonde årgången. 1876 /
278

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’278

Framgent följande med lifligt intresse de nya tidsrörelserna;
önskande för sitt folk friare samhällsformer, men bäfvande för
djerfheten af det nu i denna riktning tagna steget. Om ej älskande
religionsfriheten, dock begagnande henne med ett kanske alltför
långt drifvet trosnit; ogillande encyclican och ofelbarhetsdogmen,
men dock troget försvarande kyrkans makt och oantastlighet.

Bittert pröfvad ännu — sä af lifvet som af döden — och
bärande allt med undransvärd styrka.

Vördad och älskad af de kära, döden skonat, dock alltför
högt stående att ej i någon mån röna ensamhetens smärta.

Hjertat, tuktadt i pligten» och den tysta uppoffringens skola,
sällan röjdt, stundom misskändt; djupt känsligt dock för en,
genom den kallare vördnaden, någon gång frambrytande kärlek
hos omgifningen.

1873—76. De förenade folken hembärande den åldriga
landsmodren sin hyllning, ej nu med yrande hänförelse eller upprördt
deltagande, men ined den lugna värmen af en femtiåra tillgifvenhet.

Den fasta viljekraften, den osvikliga offervilligheten för den
konungsliga värdighetens kraf samt den moderliga troheten för
barn och folk — dessa, jemte ett brinnande trosnit och en
oaflåtlig kärleksverksamhet, de betecknande dragen af ett åldrande,
men dock alltid obrutet och andekraftigt lif.

Aldrig upprörd af ett tvifvel på sig sjelf, sin uppgift eller
sin Gud, glad i medvetande att efter förmåga hafva fyllt ett
stort lefnadskall, och lycklig i vissheten att i ett bättre lif få
lefva bättre, gick hon bort, såsom hon kommit, med den nordliga
våren — ej isfri ännu, men klar, och med himlens värme bunden
på djupet.

Hennes sista ord: »hvad jag är lycklig!»

Ksseide.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:21:38 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1876/0285.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free