Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’299
framsläpade de trötta hästarne den tunga vagnen, uppför, ständigt
uppför, tills höjden var uppnådd och det sedan i ilande fart bar
utför. Men morgonen derpå, då vi sutto i vaggongen och fingo
sigte på Lågo Maggiores djupblå spegel och den fina, späda
grönskan vid dess stränder, på den höga himlen med de
guldkantade molnen och bakom oss alpernas kedja, då förstod man,
att man var i södern.
Vår färd gälde de Boromeiska öarne, Isola be|la och Isola
Madre. Belägenheten är i sanning förtjusande, men konsten har
gjort lika mycket som naturen. Isola bel la upptages nästan helt och
hållet af slottet, der egaren bor och detta slott jemte trädgård är
en konstprodukt, som är intressant såsom minnesmärke af en viss
smakriktning, men som ingen förståndig menniska i vår tid
gör efter. Slottet med sin nedre grottvåning liknar andra slott
från samma tid och i trädgården är hvarje träd planteradt, klippt
och sågadt och stält på en viss plats för att göra effekt. Nerier,
auracarier och maguolier bli höga träd; underhållet af hvardera
ön kostar 12,000 fr. årligen, och ingen af dem är dock större
än att man går ikring den på en qvarts timme. Isola Madre
föreföll mig utomordentligt härlig. Denna ö är dubbelt större
än den förra, med ett mindre boningshus för betjening och en
park i engelsk stil. Allt var här enklare, naturligare, mera
modernt.. En ung, hygglig trädgårdsmästare förde oss omkring, och
då ban såg, att vi voro roade att taga reda på allt, fick han
ett så gladt och vackert uttryck, samt sade, att han skattade
sig lycklig, »att en gång få visa sina skatter för folk, som begrep
något». »Här komma främlingar från alla jordens länder», sade
ban, »de gå och titta litet hit och dit och begripa intet.
Hvarifrån äro ni?» »Från det land, som fostrat jordens störste
botanist», svarade jag. »Aha, Linneus», sade han och nickade. »Det
är för underligt; alla nordbor, som komma hit, förstå blommor
och älska dem. Men det är väl derför, att I tagen vara på det
lilla I hafven.» Med dessa ord gick han till en äkta jasmin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
