Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’311
paradis. Nu stå de, om ej öde, dock obebodda, enär il Re sällan
är i Neapel och det är blott främlingens förtjusta öga, som får
skada alla dessa härligheter. Det måste kännas underligt för
Bourbonerna att lefva som flyktingar i andra land, då de en gång
med envåldsspira herskat öfver dessa jordiska paradis. Men
neapolitanaren har vaknat upp; han sörjer ej sin fallna storhet,
som romaren, utan han gläder sig åt de förändrade tiderna.
»Styrelsen iiar upphäft, klostren», sade till mig vår guide, »och
den gjorde rätt. Man sade till de unga nunnorna: gån ut i
lifvet och giften eder, saint fostren goda barn åt fäderneslandet;
läten de gamla bedja. I hafven en annan uppgift*). Sammalunda
med munkarne. Många at’ dem ha ombytt stånd, gift sig och
om de nu läsa messan, göra de det i sin familj. Förut, signora,
gjorde de dåliga saker, som jag ej vill omtala, ovärdiga en man.»
Så berättade han, huru folket redan nu inser, att det var
presterna, som höllo dem i okunnighet. »De gamla öfver 40-talet»,
sade han, »måste dö först, innan det kan bli annorlunda, men
de sända gerna sina barn i skolorna och när dessa växa upp,
då bli andra tider.»
En sanning är, att läslusten redan nu är ovanlig. Öfverallt
i Italien läser folket. På torgen, på kuskbocken, i porthvalfvet
i väntsalarne begagnas tiden till läsning. I Rom gå män af högre
samhällsställning fram och tillbaka i Monte Pincios alléer och läsa.
Italien har varit stort och det liar en framtid, när de skilda
stammarne smält tillsammans, när de slippa krig, när deras
prester gifta sig och bikten försvinner. Och allt detta sker i sinom tid.
En förnäm italienska, hvilkens bekantskap jag gjort i
hotellet i Rom, sade till mig häromdagen med tårar i ögonen:
»I ären lyckliga, som hafven gifta prester; jag vet, att de äro
goda familjefäder; här deremot söndra de familjer och göra mera
ondt än jag kan nämna.» Från de höga till de låga går en allmän
protest mot prestens celibat, och när denna protest nått sin höjd,
*) Guidens åsigt, ej brefskrifvarinnans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
