- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Adertonde årgången. 1876 /
319

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’319

smärta, som mensklig sjelfförnedring alltid framkallar, men denna
smärta återköpes dock i någon mån af sjelfva djuplieten af fallet
— af den möjlighet till upprättelse och försoning, som ligger
just i den sedliga höjd, från hvilken fallet skett. Men der,
såsom hos en Fromont, eu M:lle Chëbe, från början ingen höjd
funnits att falla ifrån, der bela karakteren af bokens onda
genius är sammanväfd endast af den lumpnaste fåfängas trådar,
der icke ens någon stor lidelse, hvilken med ett bättre mål
möjligen kunnat bringa välsignelse i stället för förbannelse,
framställes, der — för att välja blott ett exempel bland många —
utsigten till upprättelse af ett genom otrohet och förräderi
brutet och söladt äktenskap hvilar blott på den grund att mannen,
i det ögonblick hustrun genomskådar lians trolöshet, plötsligt
upptäcker att — hon är vacker, vackrare än den, för hvars skull
han svikit henne! — der blir det intryck läsaren har i behåll af
boken öfvervägande sorgligt, ja pinsamt. Och detta intryck
skär-pes ytterligare, men får på samma gång karakteren af en mera
personlig smärta, då man mellan raderna af den hemska
berättelsen läser förfrns sjelfbekännelse, hvilken kunde återgifvas med
samma ord hvarmed han betecknat den öfvergifna unga makans
själstillstånd: »la foi était brisée en el le.»

Förfin känner att det fordras en högre kraft för att afhjelpa
det moraliska förfallet än det materiella — att det fordras
någonting utöfver den naturliga tillgifvenheten för att höja
menniskan till en kärlek, som kan icke blott »förlåta utan också
förgäta» och derför börja lifvet på nytt; men han söker förgäfves
denna kraft och stannar sjelf med sina diktade personligheter i
förintelsens hopplöshet.

Sökande i stoftet lösningen af lifvets gåtor finner han intet
annat svar än det gamla: till stoft skall du åter varda!

Detta är nu bokens mörka sida. Men den har derjemte
många ljusa — främst den att förf:n alltid målar rent, att han
aldrig, såsom Oct. Feuillet och många med honom, framställer

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:21:38 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1876/0326.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free