Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’336
sin pulpet. Medan han äter, slår han upp en af sina böcker och
bläddrar i den med synbart välbehag. Meu också är den väl
hållen, den stora boken! Raderna så raka, rubrikerna i blått
bläck, ett skimmer af guldsand öfver det hela, läskpapper vid
hvarje sida, allt vittnar om en ordning, en omsorg, som äro
beundransvärda.
Det tycks som ginge affären förträffligt. Den hedersmannen
har samnia belåtna uppsyn som en kassör vid anblicken at ett
väl uppgjordt bokslut. Medan han i välbehag vänder bladen i
boken, öppnas dörrarne till sidorummet, steg af en inträngande
folkhop höras; röster tala, men halfhögt, såsom i kyrkan.
»Ah! — så ung!... hur synd!...» Och man trängs, man
hviskar.
Men hvad rör det honom att hon är ung. Sedan han
expedierat sina äpplen, lägger han upp framfor sig de föremål han
nyss inburit. En fingerborg full af sand, en portemonnaie
innehållande en sou, en liten rostig sax, så rostig att den aldrig,
nej aldrig mera skall kunna begagnas; en arbeterskas kontrabok
med hopklibbade blad; ett trasigt, till hälften utplånadt bref,
der man kan läsa blott enstaka ord: »Barnet... inga peng...
betalningsdagen...»
Notarien rycker på axlarne, som tänkte han:
»Det är den vanliga historien.»
Derpå fattar han pennan, blåser omsorgsfullt bort
brödsmulorna som fallit i boken, gör en rörelse för att få handen i
riktig ställning, och skrifver sedan med sin vackraste och tydligaste
stil det uamu, som lian funnit i kontraboken:
Felicie Rameau. Süfverpolererska, 11 år gammal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
