Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
Odén 10) låter förmäla all respect för den älskansvärdaste af
sina Efterträdare. Han tror det vara en stor lycka för sitt namn
at han kommit förut, och at han aldrig skulle hafva talat på
vers om ordningen varit omvänd. Han ligger ännu, likasom Ers
Majestät invecklad i sitt krig Och det felas, likasom i Ers
Majestäts, 5:te Akten i hans Hjeltespel. Han djerfs ej hoppas at
den skall följa, hvarken lika snart, eller blifva lika lysande. Han
beror af sin poët, och det går ej lika hastigt för detta folket at
göra lyckliga campagner på vers, som för Ers Majestät at göra
dem i fältet.
I sakernas närvarande ställning, och med den förskräckelse
jag under min fortfarande BrunnsCur afvagtar hvarje post ifrån
Finland, är det ej möjligt at min hälsa kan lofva mig med
mycken säkerhet den äran at blifva ett ögonvittne af Ers Majst:s
framgångar, och de sköna fasligheter, hvilka jag ser at Ers
Majestät redan tecknar efter Naturen. Jag önskar dem lycka
dertill, som likna Ers Majestät i mod och mig i förtjusning för
Eders Majestäts person. Mitt blod är, så gerna jag det ock
ville, ej af natur at kunna rinna för Ers Majestät. Det stelnar
redan vid blotta tanken, at det ögonblick jag skrifver detta står
kanhända min Hjelte, under murarna af Fredricshamn och
com-menderar sina segrande eller stupande tropper, med en arm eller
ett ben mindre. En ännu grymmare föreställning finnes. Jag
säger med poeten, en Hjelte kan ej vika, men han kan dö, och
behaget af dessa sex bokstäfver kunna kosta ett helt folk många
tårar. Denna ouphörliga fruktan, förbittrar hos mig, hela glädjen
öfver Ers Majst:s ära. Om jag hade den lyckan at vara
Gude-lig, skulle jag finna en tröst at tro det Försynen gjorde afseende
på mina böner, och då jag icke kan strida till häst för Eders
Majs:t, skulle jag åtminstone strida på knä. Nu, då jag icke är
annat än en fördömd philosophe, utan credit i himmelen,
öfverlämnar jag denna befattning till min vän biskopen, hvars rang
och Embete tillåter honom at friare umgås med den Högste än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
