Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9, Valan.
Till ättehögarna, der vinden qväder
Sitt drapa öfver fädrens gömda mull,
Och der kring gråa templet ut sig breder
Den vida slätt af gula åkrar full,
Jag kom en afton, jag och några andra,
När vestern rodnade af solens glöd,
Och så vi käckt mot fädrens kullar vandra,
Beväpnade med — några flaskor mjöd.
Vår glada tärneflock, i yster täflan
Att hinna på de branta högar opp,
Snart målet vunnit för sin muntra äflan
Och nejden såg från Odinskullens topp.
»Fyll hornen! fyll! En skål för nordens
gudar!»-Så ropen ljödo, »stora minnens skål!
Lyss! upp ur högen Gjallarhornet ljudar!
Och se, i vester slocknar Balders bål!»
Uppå de yra sinnen föll en dämning
Af något okändt, något högt och stort,
Det blef en underbar, en mystisk stämning,
När qvällen regeln sköt för vesterns port.
Då höjdes långsamt ur en jätteremna
— En remna som den nya tiden gräft —
En skugga, reselik, med rosslig stämma,
I drägt, som seklers mist ocli dimmor väft.
»Hvem stör min sömn?» hon talade. »Jag hvilat
Se’n Ygg mig sporde till 0111 Balders fall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
