- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Nittonde årgången. 1877 /
115

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

115

Inom det stora antalet medlemmar i nämnde orden bildade
sig sedermera ett mindre sällskap, bestående af Creutz,
Gyllenborg, A. G. Leijonhufvud, tvä bröder Torpadius och några andra
utmärkta personer, hvilka vanligtvis samlades hos fru
Nordenflycht. Ilon bodde då för tiden i det nu s. k. bergianska huset
vid Karlbergs alléen, i närheten af fordna kyrkoherde-bostället i
Adolf Fredriks församling. Från denna trakt, från båda dessa
boningar, hafva således utgått två herrliga företeelser inom vår
fosterländska litteratur; från den förra den
Nordenflycht-gyllen-borgska vitterhetsskolan, från den sednare 1819 år psalmbok.

Sällskapet samlades, sade vi, hos fru Nordenflycht. Den
dittills för opraktisk tafatthet begabbade skaldinnan utvecklade
i denna boning sin qvinnliga personlighet på ett lika behagligt
som oförmodadt sätt. Det var liksom hon velat i verkligheten
visa sanningen af sitt påstående, att qvinnan,
Om hon har uppbrukad själ,
Lär hon sig snart hushålls-slöjder.
Ar hon rått till vishet böjder,
Vet hon ock att styra väl.

Hennes hem, liksom hennes aftonmåltider utmärkte sig
visserligen genom några egenheter; men tillika genom en angenäm
och för gästerna behaglig anordning, och hon sjelf uppträdde som
en den mest artiga och förekommande värdinna. Sällskapets
vanliga sysselsättning bestod i att läsa andras och egna arbeten,
och att. granska äfven dessa senare, och detta skedde med den
sällsynta föreningen af en upprigtighet, som alltid gagnade, och
en grannlagenhet, som aldrig sårade. Känslan af gemensam
vänskap för hvarandra, gemensam kärlek för yrket och gemensamt
ansvar för verksamheten, var så stark, att medlemmarna tyckte
sig utgöra icke en samling af litterära personer utan tillhopa en
enda litterär personlighet, så att granskningen gällde icke den
enskilde författaren utan hela förbundet. På detta sätt
genom-gingo de nu sina i samlingen »Våra försök» tillförene tryckta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:21:53 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1877/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free