Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
man, »voro beståndsdelarna i hennes både person och lyriska
skaldekonst».
Den andra, den sednare framträdande sidan deraf, nämligen
reflexionen, utvecklade sig allt mer genom hennes smak för och
sysselsättning med teologiska, filosofiska och moraliska ämnen,
och framkallade många didaktiska och satiriska skaldestycken.
En bismak från den filosofiska källan röjde sig ock i hennes
satirer, hvilka mer sysselsatte sig med de allmänna åsigter, som
lågo till grund för tidsandan; hvaremot hennes vän, den mindre
filosofiske Gyllenborg, mer rigtade sina satirer mot enskildheter
i sederna och lefnadssättet.
Aret 1753 och bekantskapen med Creutz och Gyllenborg
anses hafva utgjort en vändpunkt i fru Nordenflychts skaldskap.
Berörde herrar ingåfvo henne ökadt tycke för franska vitterheten
och för dess regelbundna form, fina smak och rundade fulländning.
Man finner ock, att hon från denna tid mer och mer öfvergaf
det dittills vanliga men enformiga och ofta onaturliga bruket att
kläda sina skaldestycken i herdedrägt och’ att söka oskuld och
dygd blott i herdelifvet. Man har och velat finna den
konstnärliga formen i de sednare dikterna något felfriare och bättre,
andan och innehållet deremot något kallare än förut! Långt
vigtigare var dock en annan och något äldre förändring. Enligt
föregående föga berömliga- bruk af en Lucidor, Runius och Dalin,
m. fl. hade också fru Nordenflycht skrifvit en mängd
tillfällighetsvers, vid namns-, födelse-, bröllops-och begrafningsdagar och
äfven till kungliga och furstliga personer dikter, stundom
vanställda af motbjudande smicker, llon hade t. o. m. en gång, vi
hoppas till följe af okunnighet, kallat rysska kejsarinnan Elisabet
»alla kröntas ära», och omtalat, huru denna furstinna gjorde
qvinnans hjeltedygd. för all verlden kunnig. Fru Nordenflychts i
grunden rena och ädla hjerta vände sig dock snart med ovilja
från en dylik snillets förnedring. Om det förakt, den ådragit
sångens gudomliga gåfva, skref hon följande rader:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
