Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
Fru Nordenflycht var äfven utomlands känd och Värderad.
Inom Sverige voro hennes dikter mycket älskade och sjungna,
men af efterverlden och t. o. m. af samtiden mindre än Dalins,
ehuru dennes i afseende på anda och renhet voro bestämdt
underlägsna. Orsaken till det företräde, han dock vann, låg väl
deruti, att fru Nordenflycht, med all sin lärdom och all sin kärlek
för konsten, likväl aldrig mägtade tillkämpa sig någon större
magt öfver språk och versbyggnad. Nästan alla hennes dikter,
äfven de från sednare tider, ledo, såsom vi sett, af ställvis
förekommande oegentliga ord samt tunga och trugade ordställningar.
Dalin deremot vann och bibehöll allmänhetens tycke genom
både tankens och versens lediga gång, genom uttryckets klarhet
och behag samt genom det glada, skämtsamma ofta qvicka
innehållet, hvilka sistnämnda egenskaper alftid behaga den stora
allmänheten långt mer än allvarliga och sedelärande skrifter.
Ar 1753 stiftades samtidigt men oberoende af hvarandra de
två litterära samfunden Vitterhets-akademien och
Tankebyggare-orden. Om bådas anda och verksamhet mera framdeles.
Förnämsta skrifställarne voro i det förra Dalin, i det, sednare fru
Nordenflycht. Om dessas inbördes förhållanden här några ord.
Dalins snille låg företrädesvis i hufvudet, fru Nordenflychts i
hjertat, Dalins i formen, fru Nordenflychts i andan; Dalin
beskrattade, fru Nordenflycht bestraffade dårskaperna och brotten. Dessa
olikheter hafva troligen varit hufvudorsaken till den märkbara
köld, som dem emellan rådde. Fru Nordenflycht kallade väl Dalin
Den svenske Orfeus och hans sång om Svenska Friheten för ett
mästerstycke, som med sin skönhet vann båd’ väns och oväns tycke.
Men hon anmärkte tillika, att man i dess toner velat finna några
fel. Hon berömde hans svenska Argus, men tillade den önskan, »att
skriftens sanningar måtte återspeglas i skriftställarens vandel, och att
denne rnåtte sjelf iakttaga, hvad han föreskref andra.» Den
anspelning, som ligger i dessa ord, torde väl till någon del vara
framkallad af den köld, hvarmed å sin sida Dalin behandlade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
