Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
mare betraktade dem, funno vi dem icke blott förete en
hänförande färgverkan och en outtömlig rikedom på ornamentala
motiv, utan ock ett fortlefvande af sådana konstens uråldriga
och oförfalskade traditioner, hvilka kunna gifva den tänkande
och forskande konstvännen nya idéer och goda råd. Betänker
man vidare af hvilket etiskt värde detta arbete, såsom sysslande
med det, sköna och det nyttiga, måste blifva för folket sjelft, så
gifvas väl manande och betydelsefulla skäl nog att rikta hela
vår uppmärksamhet på detta hittills så föraktade ämue.
Men denna uppmärksamhet har tyvärr afslöjat ett ondt, det
nämligen, att detta bond-arbete — detta nationella arbete eller
hvad man skall kalla det — nästan öfverallt håller på att dö
üt — ja, att det der, hvarest tyskt språk talas, redan hardt när
är utdödt — nästan utslocknadt. Det viker tillbaka för den
nye tidsanden, som med ångans kraft intränger i aflägsna nejder,
qväfver det individuella och dödar de gamla traditionerna; det
blandar sig med moderna element, urartar genom anbringande af
smaklösa färger och falska ornament, eller försvinner helt och
hållet för det billiga maskin-arbetet. Qvinnan, som blifvit herre
öfver sin tid och förlorat sina gamla sysselsättningar, egnar
sig i stället åt arbetet på gator och jernvägar, i jorden med
spade och skottkärra, ja hon har till och med blifvit en murarens
handtlangare. — I sanning ett ädelt yrke för qvinnor!
Men detta ligger i tidens strömning. Han framskrider så
oemotståndlig, att det tyckes vara fåfängt att söka hejda honom.
Vi måste finna oss uti, att han rycker med sig mycket, hvarvid
vårt hjerta fäst sig, mycket, som vi gerna skulle vilja rädda.
Det blir svårt att fasthålla bondqvinnan vid hennes handarbete,
då den möderne spekulationsanden, för hvilken ingen bygd är för
aflägse, ingen koja för ringa, rycker henne in på lifvet, med sina
varor, och inför sina produkter i hennes hein. Man måste
beträda en annan väg än den att endast vidmakthålla det gamla
goda, och hindra tidens vågor från att bortskölja detsamma, Man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
