Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260
med den andras åsidosättande. Dock medgifva de delvis och till
en viss gräns en bearbetning hvar för sig.
I den mån den menskliga odlingen går framåt i den
riktningen att åt menniskans personliga lif gifva ett högre innehåll,
att låta detta innehåll framträda i allt större klarhet, att låta
det alltmer genomtränga alla menniskovarelsens krafter och att
utan afprutuing i dessa sina fordringar sprida sig till allt flere
menniskor — i samma grad är denna odling en högre, och den
makt, som framför andra visar sig egnad att åvägabringa något
sådant, är framför andra en kulturmakt. Härvid är imellertid
väl att fasthålla det redan förut antydda, att det, som vi nu
nämde först, också är det vigtigaste, så att ett företräde i något
bland de senare afseendena, ifrån rent mensklig ståndpunkt, icke
kan ersätta en brist i afseende på det första. En kulturform,
som vunnit många anhängare, har häraf icke mycken ära, om
framgången blifvit köpt genom efterlåtenhet i fordringar; en
kulturform, som för öfrigt allsidigt nog utvecklat menniskan, men
lemnat hennes centrala personlighetslif jemförelsevis oberördt,
må deraf icke mycket berömma sig; och en kulturform, som med
sitt arbete blottat menniskovarelsens innandömen och låtit ljuset
af en klar tanke falla ditin, förblifver dock i längden vanmäktig,
om han icke tillika haft att dit införa ett innehåll af sådan art,
att det kunnat bringa mättnad åt menniskoandens hunger efter
ett oförgängligt, rikt och harmoniskt lif.
Redan häraf kunna vi förstå, att den väldigaste kulturmakt
måste äga religionens form eller vara en religion. Religionens
väsen består nämligen uti den egna varelsens, sådan man nu
som bäst fattat den, öfverlåtande åt det högsta tänkbara, sådant
man på den ena eller andra ståndpunkten kan hafva fattat detta,
eller, om man nu hellre så vill uttrycka det: den egna
varelsens upplåtande för ett sådaut högsta väsen. Detta grunddrag
är gemensamt för allt det, som i någon mon kan förtjena namn
af religion. Åtminstone till afsigten är det alltså religionens sak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
