Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314
tog Sören Kierkegaard till orda i sin »Enten Eller», i det han
sökte uppvisa det sannt sköna i den äktenskapliga kärleken,
eller hvad han kallar »dess estetiske Gyldighed». Men ehuru han
genomför denna uppgift på ett i många fall mästerligt sätt,
förklarar han dock den äktenskapliga kärleken icke egnad för
poetisk behandling. Detta emedan dess historia är en inre, icke en
yttre; historien icke om en enda eröfring utan om en daglig;
striden icke emot drakar och troil utan mot en värre fiende: tiden.
... Skalden kan skrifva sköna sagor om den första karleken,
säger han, men den äktenskapliga kärleken blir sjelf skald och
skrifver väl ej, men lefver, skapande dag för dag, sin egen saga.
Trots Kierkegaard har imellertid just denna kärlekens lefvande
saga blifvit hufvudämnet för nutidens bättre romandiktning. Den
nutida romanen har tagit till uppgift att visa, icke blott som de
gamla kärleksdikterna att de älskande »få hvarandra» utan om
de hinna behålla hvarandra, icke blott att de erhållit en samfäld
lifsuppgift utan huru de lösa densamma. Den har uppstält
äktenskapet icke såsom en vacker mask eller en ljugande skylt för
den sinliga lidelsen utan såsom ett värn och ett reningsmedel för
den jordiska kärleken.
Huruvida dikten härigenom vunnit eller förlorat i estetiskt
värde torde de lärde tvista om. Men visst är att han vunnit
oändligt i menskligt värde. Från att vara antingen en blott saga,
hvilken rör sig med dunkla ännu naturbundna krafter, eller ock
ett slags estetisk tjufkrünika, der tjufgodset består af heder och
tro, är romanen i vår tid på väg att växa ut till historia, det i
kärleken frigjorda, för ett medvetet mål kämpande
mennisko-hjertats historia.
I våra ögon kan detta icke vara annat än en förtjenst. Väl
må det vara sannt att det högsta i lifvet skrifves icke utan
lefves; men det är ju dock det högsta dikten skall sträfva att
återgifva, skulle han ock blott lyckas att uppfånga det svaga
återskenet deraf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>