Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
lighet, ren i hoppet om en slutlig fullkomlighet. Men jemte
denna idealistiska stämning skymtar man stundom drag af
svårmod. Skalden, sviken i sina förhoppningar om jordisk
sällhet och fullkomning, flyttar dem öfver till en andlig verld
»bakom tid och rum». Den idealistiskt filosofiska verldsåsigt,
som ligger till grund för största delen af denna diktverld.
skimrar ofta igenom och griper och hänför med samkänslans
makt alla dem, hvilka förmå tänka skaldens tankar. Men denna
stämning har ock sina vådor. Man frestas att för den
absoluta, den inom jordelifvet oupphinneliga skönheten förbise och
ringakta den relativa, den vi äro kallade att i vårt jordiska
lif förverkliga. Idealisten blir lätt solblind vid beskådandet
af det för honom nu oåtkomliga idealet, och frestas att
misskänna sin omgifning. Hans hopp flyttar då öfver
sinneverldens gränser, han blir en landsflyktig främling utan kärlek
till sitt nuvarande hem, och full af det misströstans svårmod,
som verkar förlamande på handlingskraften. Blott den är
mäktig, som har tro, ej blott på idealet bortom ändlighetens
gränser, utan ock på dess allt klarare framträdande inom desamma.
Blott den har kraft att handla, försaka, lida, som hoppas
härigenom kunna närma sig och andra till fullkomningens urbild.
Den quietistiska njutningen i tanken på en öfversinlighetens
andeverld är tillåten blott såsom hvila och vederqvickelse.
Blott när
»Er sinkt des Muthes kühner Plügel
Bei der Schranken peinlichem Gefühl,
Dann erblicket von der Schönheit Hügel
Freudig das erflogne Ziel.»
Ringaktningen af jordlifvet verkar lätt förlamande äfven
på konsten. Skalden, ett barn af tid och rum, får ej förakta
sitt materiel och än mindre sitt ämne. Sina förhoppningars
öfversinliga hemland kan han omöjligen gifva någon form; så
snart han försöker dermed, måste sinneverldens bildspråk an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
