Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
Sedan Ödet ville, att dessa skrifter icke skulle utkomma
medan jag ännu hade ögon att läsa dem, är jag glad, att det
åtminstone skett medan jag ännu har öron att höra dem läsas.
Jag har igenkänt det mesta. Det var förut tryckt; äfven i
mitt minne. Åtskilligt nytt har jag likväl funnit, och af lika
högt värde med det förut bekanta. Deribland är Fröken
Juliana en kostbar perla — Cornelius mecl strumporna i hand;
Min salig huxtru med ha-rpusen och snusdosan, må kunna
förliknas med Hogarths lustiga teckningar. Till detta slag räkne
man äfven, om man änteligen så vill, Äreporten, Besöket
i Prestegården, Porträtterne och några andra; ehuru, genom
det finare vett, som i dem råder, tillräckligt åtskilde från blotta
skrattritningen. Men högt deröfver måste utan tvifvel sättas
Papegojan, Pojkarne m. fi., äfven Blunt, Mirza, Herrns och
Fruns Morgonconversation, framför allt Betti, Gumman,
Födelsedagen, Idyllen öfver d. 1 November; och huru kan jag
minnas dem alla. Det är här förnuftet eller den ädla känslan,
som synbarligen gömmer sig under behagen af den naivaste
målningsårt. Denna art af målning var Fru Lenngrens triumf
och hennes hemlighet. Man har aldrig till en mera
förunderlig grad ägt konsten att skildra hvardagslifvet i sina minsta
detaljer; att med ohärmlig grace uttrycka dess ringaste
ämnen och att, i bakgrunden af dessa små jollerstycken, likväl
alltid låta skönja en moralisk alfvarlighet, som förvärfvar dem
på samma gång aktning och beundran. Stundom midt i
skämtleken öfverrumplas man af höga eller rörande drag. Så
utgöra, till exempel, de sista strophema af Idyllen öfver d. 1
November, en af de sublimaste bitar, som vårt språk har att
upvisa. Fru Lenngren skref ej, eller ej vanligen, i de
högsta slagen af Skaldekonst; men hennes verser äro utan
motsägelse de fullkomligaste, som blifvit hos oss gjorda. Hon
skapade sitt slag. Äfven hos andra nationer vet jag ingen
att jemföra med henne. Den, som i ett visst sällskap en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
