Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
Låt klinga högt fanfarernas musik
Och må vårt vin i gyllne strömmar rinna
För hvarje blåögd, hvarje nordisk qvinna,
Och helst om hon är ung och skön — och rik!
Ty rikedom är qvinnans sanna smycke,
Allt annat är till sist fåfänglighet.
En täck, en älsklig ega kan vårt tycke,
Vår aktning hon, som eger fastighet.
Mitt tal kan synas mörkt — man lärt af mamma
Och lefver kanske ännu i den tron,
Att aktningsvärd och aktad är detsamma •—•
0 hvilken ljuf — men bräcklig illusion.
Nej vill vår hyllnings rätta grund du röna,
Vill på det vackra mynt, dig. smickret gaf,
Randskriften ock du se — välan min sköna,
Antagom endast, att i mistning af
De egodclar efter mor och fader,
Som nu din lefnadsstig gör jemn och glatt,
Du vore en af dessa myriader
1 urblekt kappa, tarflig schäferhatt,
Och bodde på en vind i Rackarnäbbcn
Och sydde på maskin med ifrig fart —
Då, som på hafvets springfiod följer ebben,
Beundrarskaran skulle glesna snart.
Ja han, som nu sin rygg så sirligt bugtar
Och i din huldhets solsken fröjdar sig —
Jag vill ej öfverdrifna, men jag fruktar,
Han då på gatan väjde knapt för dig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
