Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
Hvar blommas doft, hvart ljufligt välljud, i luftig dans sitt mål de nå.
Så hymnens toner skönt, högtidligt till Herrans lof i dans de gå,
Och glada hosiannasånger ur fromma hjertan kraftigt svinga,
Och visan, såsom barnet yster, sin gåfva blott i dans vill bringa.
Hvar insekt dansar, fisk i bölja af idel fröjd gör språng på språng,
I skyn på vingar fogeln tolkar sin sällhet tumlande i sång,
Mot solen svingar fogelns konung, och fritt i skogen dansa
djuren.-Hvar hälst du dröjer med ditt öga, allt, allt ju dansar i naturen.
Och hvarför skulle icke menskan i alla väsens bal ta del?
Hon tillhör också moder jorden, och moderns lynne slår ej fel;
Ty skåda blott: i dans sig röjer hvar yttring utaf menskolifvet,
Ett rörligt, ett förgängligt virrvarr, tills evigt det en gång är blifvet.
När tvänne hjertan mot hvarandra i lifvets vår af kärlek slå,
Till altarrund de sälla unga sin blomsterväg i dans framgå.
Se’n mången gång på mödans vägar blir dansen knagglig, svår att våga,
Men åter lifvas trötta stfegen, der kärlek innerst tändt sin låga.
Se barnet, löst ur lindan, hoppar, se, lifvet spritter i hvar lem!
Och unga, gamla likna barnen, när lefnadssorgen lemnar dem
En flyktig stund. Men lyft på slöjan! — der leker qvalet kurra gömma
Bak dansens skärm, och menskan, dårad, så tror, hon skall sin plåga
glömma.
Och flärden dansar, lögnen dansar på svekets tunga, oblyg, fräck.
Bekymret, svept i nöjets mantel, framsväfvar. lurar mången gäck.
Men glädjen, frisk och menskligt fager, går dansande ur hjertats hydda
Med ständigt vexlande behagen, af menskospråk än aldrig tydda.
All qvickhet dansar, löjet skalkas på läppars par i dans allt jämt,
Det goda, som i själen bygger, så springer stundom fram i skämt.
Det sköna kläds i dansens former, på kroppens massor konstens seger.
Vår hela lefnad dansar hädan, tills döden sist i dans oss eger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
