Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skuggan, som sänks deröfver,
Oron till glömska sofver,
Dämpar mitt hjertas slag:
Der under lönnars susning
Fann jag till min förtjusning
Diktens viol1 en dag.
C. D. af Wirsén.
17, Eolsharpan.
När första maj är inne
Strax tror den kulna norden,
Hur ofta den bedrogs, att våren stundar;
Och hvarje trofast sinne
Med glädje ser på jorden
Att än är hon ej död, hur blek hon blundar.
Så jag till vårens lundar
Gick ut, trots nordanvinden,
Den sträfva, skarpa.
Dock — ej ett blad bar linden:
Jag såg der blott en halfskymd eolsharpa.
Och istungt, utan skoning,
Bäst jag om vårlif drömde,
Ett stormmoln kom och flingor såg jag snöga.
I drifvans hvita boning
Den skygga sippan gömde
Sig, skrämd, med tårar i sitt mörkblå öga.
Blott harpan från det höga
Gaf tröst för hvad jag miste.
I välljud klara
Min suck hon hördes svara,
Att hon af stormen blott som smekning visste.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
