Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.138
Det är ej längesedan tre bröder med cletta namn1)
tillhördekammaren, och ingen af dem förnekade den äkta Mörnerska
naturen. Att se två bröder Mörner, som likna hvarandra till
gestalt, utseende och sätt, är lika omöjligt som att finna två
af den stora familjen med fullkomligt samma åsigter. Grefve
Julius Oscar, en af våra största jorddrottar, är, som han sjelf
sade vid debatten om försvarsfrågan år 1875, »liten och svag»,
men han besitter en ganska stor skärpa, icke i debatten, men
i repliken. Ett lysande minne, snabb, om ock understundom
något ensidig uppfattning, vana att alltid gifva eller söka gifva
ett pikant svar, sätter honom i stånd att känbart såra en
motståndare så snart denne det aldra minsta blottar sig, men då
grefven gerna efter ett lyckligt anfall, liksom förskräckt öfver
att ha avancerat allt för långt, skyndsamt börjar en
försigtig-reträtt, händer det att fienden å sin sida fattar mod och
anfaller segraren med en sådan häftighet, att denne åtminstone
för den gången känner sig slagen. I sina föredrag är
grefven en stor vän af att berätta anekdoter, sådana der små
trefliga anekdoter, som man gör lycka med i kretsen af sin
familj vid vinterbrasan, men som på kammarens samlingsrum
icke lyckas öfvertyga olika tänkande. Ilr grefven är för
öfrigt, som alla de der hafva en lycklig ekonomisk ställning i
samhället, föga vän af nyare tidens idéer och alldeles afgjord
mötståndare till tidningspressen. Detta låter han äfven från
sin plats tidningsreferenterna som oftast veta, men cle tyckas
betrakta saken som en älskvärd svaghet hos grefven.
Grefve Axel Mörner tillhörde i fem år kammaren utan
att mycket öka protokollet, men så kom en period af ett par
år, då han yttrade sig i nästan hvarje fråga, och vanligen ej
illa. Den perioden är nu åter förbi och han åtnöjer sig mest med
att lyssna till andra talare. Ett lyckligt leende spelar alltid
’) Den äldste och främste har efter en läng och hedrande hana i
fosterlandets tjenst nyligen samlats till sina fäder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
