Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.155
Det glänste till i flickans ögon. Hon tog börsen, böjde
sig ned och slog sina armar om gossens hals, och jag märkte,
att hon behändigt lät den glida ned i hans ficka. ’Under det hca
upprepade gånger kysste hans gulbleka kind, hörde jag henne
liviska tvenne ord, hvilka jag uppfattade såsom: »Suivez moi!»
Derefter lät hon sig villigt bäras till vagnen, der hon
sattes på baksätet midt emot oss. Jag såg mig om på gossen.
Han vred sina händer i hejdlös förtviflan, och ångesten, som
stod präglad i hvarje hans anletsdrag, gjorde dem ännu
veder-styggligare än vanligt. Kasimir befallde kusken skynda med
påselningen, då jag såg gossen häftigt springa bort mot tältet.
Han återkom efter några sekunder, bärande en kappa öfver
ena armen samt ett litet knyte i handen. Aldrig skall jag
glömma hans uttryck, då han kom fram till oss, och den nästan
modérliga ömhet, hvarmed han insvepte Antonia i kappan.
Det rörde mig så djupt, att jag tog upp mitt visitkort, skref
min adress derpå och lemnade honom. Han lyfte på mössan
och hviskade: »Merci, mille fois, monsieur», innan vagnen
rullade bort med oss.
»Var det din. bror, Antonia?» frågade Kasimir, barbariskt
nog så föga skyende att slita de närmaste familjeband.
»O nej! För två år sedan lemnade de mig öfver
sommaren hos Pater Ambrosius, som bodde i en liten hydda på
landet nere i Provence. Pierre var der förut. Han läste och
talade latin med Patern. Han skulle bli munk. Men då de
om hösten kommo och hämtade mig, ville han ej stanna ensam
qvar utan rymde med oss. Sedan har han följt oss beständigt
och spelat åt oss. Men nu har han börjat längta till sina
böcker igen, och det var bara för min skull, han stannade.
Derför var det så godt jag kom bort», fortsatte flickan med
en suck, »han leddes; ah, je le voyais bien», och hon lade sin
lilla hand på sitt hjerta.
»Men Kasimir, har ej ditt ädelmod i dag förledt dig till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
