- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugonde årgången. 1878 /
216

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.216

de utgöra krigets oundvikliga följder. Den inre friden liade
familjen bevarat och allt var oförändradt i hemmet. Körner
var för dem alla det bästa föredöme. »I hans närhet blyges
man att vara klenmodig. Han bär det oundvikliga med lugn,
emotser med förtroende en bättfe framtid, och njuter hvarje
nöje med det oefterhärmliga barnasinne som är honom eget.»

»Våra koncerter», heter det vidare, »voro blott för kort
tid afbrutna, och ett par gånger hafva vi spelat komedi —• —»,
hvarefter följer närmare redogörelse för dessa, nöjen.

I brefvet af d. 7 Augusti 1807 fröjdar sig tant Dora
öfver den efterlängtade freden. Alla voro »exalterade» utan att
rätt veta hvarför Och utan att kunna vara fullt lyckliga, då
man såg huru grannarne ledo. Huru som helst hade dock
det herrliga ordet fred en så stor trollkraft, att den upphäfde
bedröfvelsen öfver clet förflutna och väckte ett glädjerus, hvars
orsak man ej närmare undersökte. — Följer så en skildring
af de dagar Napoleon var i Dresden.

»Tillströmningen af folk af alla klasser, deribland
menniskor af stort rykte, samt det lif och den rörelse som rådde
på gatorna från bittida till sent, gaf en egen fröjdefull
stämning som är svår att beskrifva.

»Vi sågo Napoleon en gång och ganska nära, och höllo
oss sedan stilla. Han kom upp pä tafvelgalleriet och stod oss
der ganska nära. Han är mycket vackrare och behagligare
än alla porträtt vi sett af honom. Jag hade väntat stränga
drag, ostadig blick och ofta vexlande ansigtsuttryck. Men
hur öfverraskad blef jag ej af det eldiga, djupt tänkande ögat
med clet alldeles obeskrifbara uttrycket, och af clet lugn och
den mildhet som lågo utbredda öfver de öfriga dragen!
Han syntes endast upptagen af taflorna och lät sig hvarken
störas eller retas af mängdens oförsynta påträngning. Det
gladde mig oändligt att se honom så. Jag vill så gerna tänka
mig godhet parad med en sådan- storhet. Jag har sedan ej

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:22:09 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1878/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free