Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tare resa, men vid hemkomsten funnit huset åter fyldt af
inkvarteringar, hvarmed följde en ständig oro, som tärde på
moderns krafter och helsa.
Beslutet om upprättandet af’ ett universitet i Berlin
uppfyller den unga flickan med glädje, äfven derför att brodern
der skulle kunna fullfölja sina studier. Besten af brefvet
upptages af de intryck hon erfarit vid läsningen af Goethes
»Wahlverwandtschaften». Att uttala något omdöme öfver
boken skulle hon anse »arrogant», men då kusinen bedt henne
säga sina tankar om den, gör hon det gerna, dervid hon dock
erinrar att hon kan döma endast efter sin individuella känsla
och att hon kanske förbisett en mängd saker, som hon ej
förstått att uppskatta eller bedöma. Hela stilen och skrifarten
förtjusar henne; så ock skildringen af en mängd
biomständigheter, hvilka så tydligt visa att mästaren med kärlek dröjer
vid sitt verk; men personerna, hvilka röra sig mot denna rika
bakgrund, tillfredsställa henne föga. »Ottilie är mig ofta
motbjudande», skrifver Goethes 19-åriga kritiker, »genom sitt
uppförande mot Charlotte; hon skildras såsom ett fint organiseradt
väsende, alltså djupt känslig för hvarje intryck, och dock
tänker hon, under sin kärlek till Edvard, aldrig ett ögonblick på
den orätt hon tillfogar Charlotte. För min känsla hade Ottilie
framstått långt mera qvinlig och intressant, om hon sig sjelf
omedvetet älskat Edvard.» Det är onaturligt, menar
brefskrifverskan, att hon ej har minsta förnimmelse af att hon
handlar orätt; och stundom röjer hon karaktersdrag, som göra
att man förlorar allt intresse för henne. Visserligen höjer hon
sig åter mot slutet; men i Emmas ögon blir det alltid
ofattligt, huru fyra menniskor, som befinna sig i så ytterst spändt
förhållande som hufvudpersonerna mot slutet af boken, kunna
på en gång återgå till sitt forna hvardagslif’ och helt lugnt
sätta sig ned att spela klaver. Charlotte finner hon ingenting
att invända emot, om ej en viss torrhet i hennes natur, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
