Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.252
att inom vissa gränser afgöra, huru mycket endera maken skall
af egna medel använda till befordrande af den andres
intressen och ändamål, för hvilka han i alla händelser är moraliskt
förpligtad att intressera sig.
Helt annorlunda förhåller det sig med sådant, som
oomtvist-ligen i alla fall och förhållanden måste anses för ett familjelif
väsentligt och är af den art, att verkliga juridiska rättigheter
skulle genom dess åsidosättande kränkas. Iiit räkna vi den
gemensamma skyldigheten till barnens uppfostran och till
ömsesidigt underhåll i händelse af verkligt och fullt konstateradt
behof. Hvad härför erfordras bör ock af staten garanteras och,
der så påfordras, af den försumlige med anlitande af laga
tvångsmakt utkräfvas. Här befinna vi oss på det yttre, det juridiska
området. Sin juridiska karaktär visa dessa skyldigheter äfven
derigenom, att de på ett för alla fall och förhållanden giltigt
sätt kunna bestämmas och utkräfvas, under det att deremot
den mer genomförda gemensamheten äfven derutinnan visar
sin rent etiska karaktär, att dess art och gränser måste i hvarje
särskildt fall öfverlemnas åt det subjektiva afgörandet inför
samvetets domstol.
Men om det nu likväl icke rimligen kan bestridas, att för
de gemensamma intressena åtskillig egendom måste reserveras
— vare sig nu, att den kapitaliseras eller består i uprepade
prestationer —• så frågas: hvilken bör ega rätt att besluta rörande
denna egendom och sättet för dess användande till de med
den afsedda ändamålen? Mannen — brukar man ofta svara och
anför då såsom skäl, att hans naturanlag och
verksamhetsområde göra honom dertill lämpligast. Hustrun må visserligen
ega både rätt och pligt att taga verksam del i barnens vård
och upfostran, men den egentligen beslutande myndigheten
tillhör dock mannen •—• åtminstone betraktar staten saken så.
Mannen är ined andra ord rättslägen erkänd för hvad man kallar
familjens representant. Hans vilja är den, som i sista hand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
