Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.274
Till vår sorg måste vi då utelemna signaturen Sorella, som
just tillhör dessa större krafter, hvilka efter ett första försök, i
trots af en varm uppmuntran från allmänhetens sida, tröttnat
och tystnat, ehuru hon såsom vi hoppas ej på allvar
öfvergifvit sitt diktarkall. Icke heller skola vi uppehålla oss vid äldre
förf, hvilkas arbeten numera utgöra blott en efterskörd af deras
gamla välkända diktning. Slutligen få vi naturligtvis äfvén
med tystnad förbigå sådana begåfvade diktare som t. ex. Rosa
Carlén, hvilka dömt sig sjelfva till tystnad midt i loppet af
sitt rykte och innan de ännu infriat de löften deras
förstlingsarbeten inneburo, samt signaturen Mattis, hvilken lemnat
diktens område för reseskildringens. När alla dessa frånräknas,
återstå ej många, bland hvilka vi hafva att göra vårt urval, och
bland dessa är minsta antalet manliga författare. Söker man
efter höjdpunkten af de senare årens prosadiktning, är det
dock vid alstret af en manlig penna som man stannar. Vi
mena P. Wikners "Min moders testamente’’’, en dikt, lika
fulländad till formen som djup och ren till innehållet. Det är
snart tio år sedan den först offentliggjordes i denna tidskrift,
och våra läsare känna den således väl. Sedan dess har
Wikner visserligen skrifvit en och annan berättelse, af hvilka vi
nyligen omnämnt den sista, införd i Litterärt Album ; men ehuru
vackert skrifna och alltid lika rent och ädelt tänkta, torde de
ej kunna jemföras med »Min moders testamente» eller med
författarens förstlingsarbete i »de 7 signaturerna». Som bekant
tillhör också den värderade förfin en helt annan gren af vår
litteratur, och hvad han ger på diktens område får troligen
hädanefter endast anses som smulorna från religionsfilosofiens
bord.
JR. v. Koch skulle vi helst iclce vilja räkna med bland
våra diktares antal, och tro oss äfven vara berättigade dertill,
ehuru han för ej länge sedan ökat vår novell-litteratur med
tvänne längre berättelser införda i Aftonbladets följetong. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
