Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.285
Hennes lieder är så god som hans, invänder Trine stolt,
men sänker hufvudet i blygseliis ångest då mor Sanna fortfar
att bevisa henne hur ingen vet hvad skamfläck, som kan låda vid
hennes okända börd och hvilken usling, som en dag kan komina
och lägga beslag på henne som sin dotter. För öfrigt fordrar
mor Sanna inte för inte. Trine skall bli rikt lönad.
»Köpas kan jag icke», inföll Trine med en egen blick,
och då mor Sanna började tala om en fin och rik brud, som
hon utsett åt sin son, och bevekligt bad Trine icke gå
emellan, vände Hickan henne ryggen med ott bittert leende, gick
långsamt tillbaka till sin skrubb i fattigstugan och kämpade
der en hård kamp med sitt eget hjerta. Kommer så
midsommardansen och första mötet mellan Trine och Erik, hans
frågor, hennes tystnad, bruten blott af en vild antydan att »en
kan ändra sinn’», och derefter en ännu värre misstanke, köld
och skilsmessa. Trine beslutar att lemna fattighuset och draga
ut i vida verlden att söka sin lycka. Men hvem skulle då taga
vård om hennes vänner i fattigstugan? Munter och Malmqvisten,
blinda Stina och Dundran ocli Puckel-Kari och Tok-Anders,
alla råka de i formligt uppror vid blotta tanken att Trine skulle
öfvergifva dem, och saken omintetgöres också af Tok-Anders’
anmärkning att »blott den Gud älskar lyckan får.»
Trine stannar således hos sina vänner och Erik hos sin
mor. Det är julafton. Allt är festligt i mor Sannas gård utom
sonens sinne, hvilket är mörkt och ödsligt som hans kammare.
Förgäfves upprepar modren sina alltid fåfänga försök att
muntra honom. Först då hon, på lians plötsliga fråga om hon hört
något ondt talas om Trine, sanningsenligt bekänner att icke
det svartaste förtal kunnat hviska ett ondt ord om henne —
först då ljusnar han upp, förklarar det vara den bästa
julgåfva» och lofvar att bekämpa sorgen öfver att hon ändrat sinn’
mot honom, blott han först kommer långt från hemmet. Mor
Sanna rycker till, vill slå bort hans griller och talar om jul-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
