- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugonde årgången. 1878 /
330

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.330

I dag visar sig ett återsken af Roma i hans drag, en flägt
af Gregorii anda tyckes bo innanför den djerft hvälfda
pannan. Roma lefver ännu.

Den väldige munken skakade det en dag i sina
grundvalar, och för hans mäktiga stämma föll den ena ringmuren
efter den andra kring S:t Petri stad såsom fordom Jerikos
murar för de israelitiska presternas basuner. Det blef ljus, men
i skyddet af munkens kappa smög sig osedd en hierark från
hvarje ruin som uppstod i hans väg, och så hände det att
då den gamla byggnaden var grusad och en ny skulle resas
på dess ruiner den tog form och gestalt efter den förra. Den
nya byggnaden blef ljusare, gladare, man andades friare
derinne, men den stod på svagare grund än den gamla, och den
var byggd af dennas ruiner.

Och så kommer det sig att en flägt af det gamla Roma i
. dag tyckes hvila öfver samlingen här.

De närvarande resa sig:

»Min gerning nådigt skåda . . . .»
tonar genom salen. Rösterna hafva väl förlorat sin första friskhet,
harmonien lemnar måhända något öfrigt att önska, men det hela
gör dock ett gripande intryck. Det är svenska kyrkans
ypperste, som i förening med några få valde lekmannaombud sålunda
nedkalla Guds välsignelse öfver sina arbeten.

Sekreteraren läser »Fader vår» och »Välsignelsen». Och
så är man färdig att börja förhandlingarne.

Vi tillhöra ej kyrkomötet, man må såhtnda förlåta oss om
vi äro en smula profana, och sysselsätta oss med att observera.

Våra första blickar gälla de »sjelfskrifne», kyrkans fäder.

Och i sanning, här upprullar sig en hel liten verld för
våra blickar.

Den första tanke som ofrivilligt tränger sig på oss frän
läktaren är: Hvar sitter Flensburg? . . .

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:01:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1878/0343.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free