Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.332
eller en Cicero uttryckande sig på skånska dialekten. Någon
Demosthenes är visserligen icke heller biskop Flensburg, men
då man hört honom tala i fem minuter förlåter man honom
hans brytning, då man lyssnat till honom i femton hör man
honom endast tala vältalighetens tungomål. I klarheten och
redan i framställningssätt, i konsten att utan tvekan och
ansträngning Lemna afrundade, felfria perioder, att midt under ett
skarpt logiskt föredrag med måtta begagna sig af satirens vapen
står han vid kyrkomötet otvifvelaktigt främst, och af alla talare
Sverige eger torde endast två, professor Svedelius och
landshöfding Wennerberg, öfverträffa honom i förmågan att lätt
uttrycka sig. Mer logisk än Gunnar Wennerberg öfvertygar han
bättre än denne, mindre varm än Erie Wilhelm Svedelius talar
han ock mindre till hjertat än denne, men oförliknelig är ban
som båda i konsten att fängsla uppmärksamheten. Framför
båda står han i rörelsernas mönstergilla vältalighet. Då E. W.
Svedelius försjunken i sig sjelf, synbart glömsk af den yttre
verlden liksom tvinnar sin tråd ur hjerta och förstånd, då G.
Wennerberg i vårdslös ställning, nästan ringaktande
omgifningen, leksamt framtrollar ett färgspel af ord, synes Flensburg
hafva beräknat hvarje gest, hvarje rörelse af handen, af
kroppen. Han intager alltid behagliga ställningar, och
muskelspelet i hans ansigte och hans blickar talar lika lyckligt som hans
ord. Oöfverträfflig! är hans leende, då han hunnit slutet af
sin bevisföring och kastar en vacker blick full af på en gång
barnsligt behag och manligt medvetande på församlingen.
Mötets vackraste biskop, för att ej säga’ ledamot, är
ove-dersägligen Linköpingsbiskopen, E. G. Bring. Det är en lång,
smärt gestalt med nästan bronsfärgad. hy, djupa, drömmande
ögon och vackra tänder, som på ett förtjusande sätt bryta sig
mot de lagom fylliga, röda läpparne. Det starkt gråsprängda
håret har en skiftning, som påminner om poleradt stenkol, och
i handen bär han en lång käpp à la Louis XIII. Biskop Bring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
