Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.2
också några rätt tröga versar för att säga bättre hvad brefvet
säger i skön enfald.»
Förvaradt i de la Gardieska slägtarkivet återfinnes brefvet
i de samlingar P. Wieselgren utgifvit ur detta arkiv sid. 199
9 delen, tryckt 1837, men har, så vidt vi känna, sedan icke
varit i tryck återgifvet. För att göra det lättare tillgängligt,
och uppfriska vännerna af den store Linnés minne med en
dryck omedelbart ur källan till alla de lysande tal som hållits
till hans ära, meddela vi här Samuel Linnés bref, hvilket
dessutom i och för sig är af stort värde såsom framställande
i en oefterhämligt naiv bild det enkla, fromma och
trohjer-tade lif som lefdes i forntida svenska hem.
»Då vår salige fahr år 1705 flotte til Råshult, som är
Capelian Bostället vid Stenbrohult, anlade ban en liten
trädgård der (ty han var en stor älskare af Botaniken; fast den
ej den tiden var som nu) i thenna planterade han åtskilliga
växter och helst sådane som hade vacker blomma. Iians unga
hustru nygift, som ej förr sedt sådane (nej knapt någon enda
Trädgård) tyckte om Trädgårdens behagelighet. I denna
Trädgård hade sal. Fahr sjelf med egen hand gjort en upphöjning,
såsom ett rundt bord, rundt omkring sängar, örter eller buskar,
som skulle repræsentera gästerne, och blomster afbildade
rät-terne på bordet. Vår Mohr besåg thetta som oftast: under
denna tiden aflades min bror; åt sena hösten fram vistes täcka
blomster för henne, gjorde henne längtande efter våren, då
fiere skulle sig framte. En from, god och gudfruktig man
gjorde för henne tiden kort till våhren. D. 13 Maj 1707 blef
för henne en sorgedag; då hon framfödde med största
svårighet och lifsfara en välskapad son: ty hon önskat att barnet
varit af det ädlare könet, och sade hon: nu har jag (ringa?) skäl för
det jag dögt h. e. utstått. Men mannen blef desto gladare
och hans glädje betog henne sin sorg,, så att de med glädje
befordrade thetta sitt förstfödda barn till dopet d. 19 samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
