Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.4
Stundom uppsökte han örter att sina systrar dermed curera.
Rector, god vän med då Lector och Med. Provincialis
Rothman, talar om lilla Carls lust för Botaniken, hvilken kallar
Carl till sig, tager honom i sin trädgård, fattar otrol. tycke
för pojken och gifver honom frihet städse gå i sin trädgård,
der flere slags örter funnos. Carl gör förbehåll hos Assessor
Rothman och Rector Lannærus, att de ej skulle yttra hans
lust för föräldrarne hvilka aldrig kunde föreställa sig annat,
än han skulle bli Theolog. Aldrig besinnande, att deras egen
åtgärd laggt grunden hos honom till Botaniqven. Carl gick
i Scholen, läsandes sina läxor,-ej för annat än blott sken, och
att slippa hugg samt se sina kamrater gå ifrån sig i Classerne.
En af de’ största svårigheter blef för Carl att våga upptäcka
sitt utvalda vitæ »genus för föräldrarne För modren
vågade-han det platt intet. Åndtl. hände ett behageligt tillfälle för
honom: några goda vänner kommo till Stenbrohult: Fadren
tager dem med sig i trädgården, de sätta sig kring ett litet
bord, der, på dertill gjorda säten, de talas vid under det några
glas öhl utdruckos. Under discurerandet säger Fahr: Ja! det
sker alltid, det nian har lust för, det har nian lycka till.
Carl, som altid var med när någon gick i Trädgården, tager
desse orden ad notam. När Herrskapet var bortrest, och
Fadren gick till’omtalte bord, går Carl äfven till honom och
frågade om det ägde grund som K. Fahr sade när
Herrskapet-var här? Fahr, som altid var af gladt sinne och skämtsam,
frågade hvad det vore han sagdt? Men Carl ville ha positivt
svar. Då säger Carl fadrens ord. Fahr svarar, att det
aldeles-hade sin rigtighet, sä vida lusten faller pä det som är godt,
lade han till. Derpå säger Carl: Ja min fahr, så bed mig
aldrig om att bli prest; ty det har jag slätt ingen lust före.
Aj, detta var ett dunderslag för en fahr, som alltid hyst så
stor kärlek för sin Carl. Han förmådde näppeligen tala; men
ändtligen häpen och bestört frågar han hvad ban då ville bli?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
