Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3
»det är landtmannapartiet som erbjuder detta». Med en gest,
som skall gifva eftertryck ät det sagda, lägger han dervid
handen på ryggstödet af den framför stående bänken, under det
ban hämtar andan till en ny lika emfatisk sats. Det är
nämligen icke så ovanligt att böra herr Key vid dylika tillfällen
uttrycka sig litet i den högre tribunstilen, dervid dock
lyckligare än hans granne tvä platser till höger om honom,
Yexiö-lektorn Abraham Rundbäck, som också ibland försöker att
anslå samma ton, då han vill med eftertryck på orden vi och ni
betona skilnaden mellan sin och sina meningsvänners ställning
gent emot »partiets». Herr Keys anföranden, i de stunder ban
anser afgörande, söka nämligen alltid få en anstrykning af
vältalighet, hvarvid han icke underlåter att begagna en del
retoriska vändningar och figurer, allt framfördt med en min
af högtidligt allvar. Till och med pihce-nézen får då hvila,,
detta kritiska vapen, som vi en stund sednare, då debatten
nedsjunkit till mera normala förhållanden, kunna få se honom
flytta till och från den djerft böjda näsan väl ett dussin
gån-eer i minuten vid det han vill anföra något ur betänkandet,
som han håller i handen.
Ett stycke ifrån denne talare sitter på en bänk till
venster om stora gången en annan af de ledande männen. Det
är en synbarligen gammal, fast icke grånad och heller icke
mycket kal man, som vanligen sitter djupt nedböjd öfver sin
pulpet, Att säga att det skulle finnas något tilldragande i
detta fårade och, som det vill synas, äfven skarpt väderbitna
ansigte, vore att säga en osanning. Men vaksamhet fins der
och om iakttagelseförmåga talar det äfven, så att man genast
märker att ingenting undgår honom. Talar ban, sker det sakta
och betänksamt, tydligen under ständigt bemödande att anslå
denna ton af rättframhet och öppenhjertlighet, som man vill
anse traditionel hos våra odalmän. I motsats till sin
meningsvän på kalmar-bänken beledsagar han sitt tal med ytterst få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
