Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
Månne någon af mina läsare pröfvat pä, hvad det vill säga
att hafva en långvarig tandvärk? Sjelf har jag haft en liten
erfarenhet i detta stycke och har gjort mina små reflektioner
deröfver. Jag har märkt, att sedan naturens första häftiga
motstånd mot smärtan är brutet, så kan man gå vecka efter
vecka och bära plågan med temligt tålamod tills, man vet ej
huru, det kommer en dag, då, utan att lidandet förökats eller
den fysiska svagheten är större än eljest, man vrider sig som
under ett outhärdligt qval, och man tycker sig icke vara i
stånd att lefva ens en timme till under sådana smärtor.
Det är ungefär sammalunda med bärandet af en lifssorg.
Man har, efter det första förtviflade motståndet, påtagit oket.
Det ligger der dag efter dag, år efter år, det gnager, det
tynger, och måhända är det af den beskaffenhet, att det äter sig
in i lifsrötterna och stjäl all lefnads glädje — men man har
vant sig dervid, man bär det tidrymd efter tidrymd utan att
känna bördan annorlunda, lidandet häftigare. Men då kominer
der plötsligt en natt eller en dag, då, utan yttre anledning,
man kommer att draga ett andedrag af vårluft, af befrielse,
O ö
och då är det, som om bördan med ens tryckte ned till
jorden. Kontrasten framstår, taflan rullas upp, alla de djupa
såren börja med ens att blöda.
Det var under en något så när liknande sinnesstämning
jag en ruskig Oktobermorgon begaf mig af till salutorget för
att söka fiska upp en lax till en förestående supé. Det
små-duggade, och den sena dagningen tycktes ännu ämna låta vänta
på sig, så att jag vid passerandet af ett visst gathörn med
glädje erinrade mig, att just der bodde en person, till hvilken
jag kunde göra mig ett litet ärende och sålunda fördrifva några
minuter, emedan jag fann, att jag begifvit mig allt för tidigt ut.
Personen var mamsell Carolina Pegrell, som hade en liten
industri af att i sitt eget rum hålla en försäljning af gamla
kläder. Och dermed är ärendet röj dt. Jag visste ej, huru jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
