Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
som företrädesvis idkas af qvinnan? Och hvartill då alla dessa
dyrbara museer och läroanstalter för konstslöjd, allt detta
skrif-vande och talande om arbetets höjande till konst, som utgör
ett så betecknande drag i den nyaste tidens kultursträfvande?
Eller är det icke tvärtom så, att handarbetet och fabriksarbetet
har hvar sitt skilda område, sina skilda afnämare motsvarande i
någon grad skillnaden mellan t. ex. den publik som kan påräknas
för ett konstverk i original, och afnämarne af dess i tusental
spridda kopior i fotografi eller oljetryck? Det faller ingen in att
beklaga det höga priset på ett sådant konstverk derför att det
kan köpas billigare i fotografi. Lika litet synes det då vara
att beklaga att en spets, knypplad för hand efter mönster som
finnas till endast i arbeterskans tanke, betingar högre pris än
en väld spets, hvaraf tillverkas milliontals alnar i ett och samma
mönster; att en flossamatta, som kan väfvas endast med det
yppersta af alla verktyg, menniskohanden, blir kostbarare än
t. ex. en brysselmatta väfd med ångkraft af tryckt garn; att
ett handväfdt gardintyg af linne i stilfullt mönster, med rik
omvexling af motiv och konstnärligt afvägd färgställning, blir
dyrare än utländska maskinväfda hamptyg med tarfliga
mönster som igenkännas från den ena boden till den andra m. m.
Som sagdt, det synes oss lika orimligt att klaga häröfver, som
öfver att Rörstrands majolica-kakelugn betingar högre pris än
en vanlig af kakel, att en skulpterad möbel är dyrbarare än
en tillhörande dussinarbetets familj, att ett slipadt glas är
dyrare än ett gjutet m. m.
En annan anmärkning, som åtföljt en för öfrigt mycket
gynsam anmälan af’ H. V:s pariserutställning i svenska
tidningar, den nämligen, »att den stora industrien, ty värr, ej ännu
tillgodogjort sig de mönsterskatter, som genom H. V:s
bemödanden blifvit samlade och tillämpade för nutida ändamål»,
våga vi besvara med en hänvisning till ett nyligen utarbetadt
komitébetänkande rörande skydd för mönster och
konstföremål m. m. Man finner deraf, hvad vi svenskar varit
oändligt senfärdiga i att begripa, att nya mönster komponerade,
eller gamla, med konstnärlig insigt tillämpade, för gifna
ändamål, äro en enskild egendom>, icke ett föremål utan laglig egare,
gifvet till spillo för allmän plundring. Huru föga vi
begripit detta framgår bäst af en liten anekdot från en
slöjdutställning i landsorten, der, bland andra, vår skickliga
träskulptör fröken Selma Gjöbel hade utstält ett antal af sina nyaste
arbeten. Icke blott mönstren, utan de fyndigt uttänkta
föremål på hvilka de anbringats, väckte allmänt bifall, och en dag
kom en slöjdälskande godsegare in i utställningen medförande
läraren i en af honom upprättad slöjdskola och uppmanade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
