Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91
en växande benägenhet för engifte, hvilket ock var faktiskt
rådande på senare tider, ända tills i elfte århundradet ett lagbud
stadfästade detsamma och belade månggifte med
bannlysnings-straffa (Se Kalisch »Commentary ön the Old Testament».)
Men oaktadt bruket af månggifte bortgiftes den judiska
ungmön vanligen ej utan sitt eget samtycke. Den vackra
österländska berättelsen om Eleazars frieri för sin herres son till
Rebecka skulle varit ofullständig, om den ej återgifvit den fråga
som stäldes till Labans dotter: »Vill du gå med denne man?»
och hvilken visar att den unga flickan hade fritt val.
Icke heller uteslöt månggiftet, såsom redan blifvit visadt,
en varm äktenskaplig kärlek. Icke heller hade man i ett land
der ännu månggifte var rådande väntat att flnna ett lagbud
sådant som det följande (5 Mosebok. 24, 5). Om någon hafver
nyligen tagit sig hustru (förfin skrifver »tagit sig ny hustru»),
han skall icke draga i härfärd och man skall intet lägga honom
uppå; han skall vara fri i sitt hus ett år igenom att han må
vara glad med sin hustru (egentl, må glädja sin hustru).
Månggiftet hos hebreerna undergräfde icke heller barnens
kärlek. Budet att älska och vörda fader och moder var det
första som inplantades hos barnen; den mosaiska lagen ställer
till och med kärleken till modern i främsta rummet: »Hvar
och en frukte sin moder och sin fader» (3 Mosebok 19, 3).
Olik de grekiska qvinnorna, hvilka höllos i okunnighet om allt
som ej tillhörde de husliga sysslorna, eller hvilka som Aspasia
vunno berömmelse endast för lärdom och snille (Pericles
anförtrodde icke henne vården om sitt hus utan öfverlemnade den
åt en pålitlig hofmästare) uppfordrades den hebreiska qvinnan
att vara ej blott den flitiga husmodern, utan ock sina barns
första lärarinna. »Min son», säger den Vise, »bevara din faders
bud och låt ej fara din moders lära».
Om och om igen träffa vi på ett tänkespråk eller en vers,
som hänsyftar på den vördnad eller kärlek som bör egnas modern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
